Mineralpigment och mica – välj färg, täckning och skimmer

Vad är skillnaden mellan mineralpigment och mica?

Ett pigment är ett färgande pulver som består av små, fasta partiklar. När du blandar det i olja eller hudkräm sprids partiklarna i basen och ger den färg. De finns kvar som partiklar även när blandningen ser helt slät ut. Till skillnad från lösliga färgämnen behöver pigment därför bearbetas och fördelas jämnt, snarare än lösas upp i vätskan.

Bland våra mineralpigment finns bland annat järnoxider, ultramariner och titandioxid. Järnoxider ger matta nyanser i rött, gult, brunt och svart, ultramariner tillför exempelvis blått och violett, och titandioxid är ett vitt pigment med hög täckförmåga. Med dem kan du styra både färgtonen och hur mycket av underlaget som syns genom den färdiga produkten.

Mica är också ett mineraliskt material, men partiklarna har formen av tunna plattor. I skimrande micapigment har plattorna beläggningar som ger färg och reflekterar ljus. När ljuset eller betraktningsvinkeln ändras framträder pärlemor, glans eller små glittrande reflexer. Mica finns även som ett finmalt baspulver med diskret lyster, där den främsta uppgiften är att ge ett puder en mjuk känsla och göra det lätt att fördela.

Färgton, täckning och skimmer är tre egenskaper som du kan påverka var för sig. Ett rouge kan ge en tydlig rosa ton och ändå låta huden synas igenom, medan en foundation kan vara täckande och matt. I en highlighter är det ofta ljusreflektionen som ska framträda, med bara en svag färgton. Genom att kombinera matta pigment och mica kan du anpassa både färgen och hur den syns på huden.

Vilka pigment passar det resultat du vill ha?

Järnoxider för matt färg och nyansblandning

Gul järnoxid ger en varm, ockragul ton och används bland annat för att ge hudtonade blandningar en gul underton. Röd järnoxid ger en roströd nyans som passar i rouge, läppstift och jordnära ögonskuggor. Genom att variera förhållandet mellan dem kan du föra en blandning mot gulare eller rödare toner. Med en ljus bas och mörkare pigment går det sedan att arbeta fram exempelvis beige, terrakotta och brunt.

Svart järnoxid ger en matt svart färg och används i små mängder för att göra andra nyanser mörkare. Den har hög färgstyrka, så en liten tillsats kan förändra en ljus blandning tydligt. Vår bruna järnoxid är en färdig blandning av gul, röd och svart järnoxid. Den passar som utgångspunkt för jordtoner, medan de separata oxiderna låter dig bestämma balansen mellan gult, rött och svart själv.

Titandioxid för ljusare färg och mer täckning

Titandioxid är ett vitt pigment som sprider ljus och minskar hur mycket av underlaget som syns igenom. Det används för att göra färger ljusare och ge mer täckning i exempelvis foundation och concealer. En röd nyans blir ljusare rosa när vitt pigment blandas in, samtidigt som färgen blir mer täckande.

Vill du däremot tona ned ett starkt rouge och låta huden synas igenom passar en transparent puderbas bättre. Den minskar mängden färgpigment i varje penseldrag utan att tillföra samma vita täckning. Valet beror alltså på om du vill ha en ljusare färg eller ett tunnare färglager på huden.

Sericitmica för en mjuk och lättfördelad puderbas

Silk white sericite mica är en finmalen mica utan tillsatt färgpigment. Den används som bas i bland annat puder, mineralfoundation och rouge och ger en mer transparent grund än titandioxid.

Sericiten ger pulvret glid, så att det går lätt att svepa ut med en borste och få mjuka övergångar på huden. Det är användbart i ett rouge som ska kunna byggas upp i tunna lager. Dess diskreta lyster ger ett mjukare uttryck än den tydliga pärlemorglansen hos skimrande mica.

Skimrande mica för pärlemor, brons och rosatoner

Old pink mica ger en dämpad rosaton med pärlemorsskimmer och passar bland annat i rouge och ögonskuggor. Bronze mica ger ett varmare, bronsfärgat skimmer som kan användas i bronzer, highlighter och ögonskugga. Båda ger färg och lyster i samma råvara, så valet påverkar både nyansen och hur ljuset reflekteras från huden.

Pearl gold mica ger ett ljust guldskimmer, medan pearl white mica ger vit pärlemorsglans. I vår pearl white används syntetiskt framställda micaplattor, fluorphlogopit, med en beläggning av titandioxid. På plattornas yta bidrar titandioxiden till pärlemoreffekten. Det är ett annat resultat än den täckande vithet som rent titandioxidpulver ger.

Partiklarnas storlek påverkar också skimrets karaktär. Fina partiklar ger vanligtvis en mjuk, sammanhängande lyster, medan större plattor kan ge tydligare enskilda reflexer. Två liknande färger kan därför passa för olika uttryck: en diskret lyster i en highlighter eller ett mer framträdande skimmer i en ögonskugga.

Så blandar du fram en nyans

Utgå från ett recept med en bas som passar den produkt du vill göra. Blanda först en mindre provsats med de angivna pigmenten, och stryk ut lite av den färdiga blandningen i ett tunt lager. Ett pulver ser ofta mörkare ut i en djup skål än när det fördelas på huden. En fettbas gör också att färgen upplevs annorlunda än i ett torrt puder.

Skilj på färgens ljushet och dess ton när du justerar. En blandning kan vara lagom ljus men för gul eller för röd. Mer vitt gör den då ljusare utan att rätta till förhållandet mellan färgerna. Gör i stället en ny liten provsats där du minskar den färg som dominerar, medan övriga mängder är oförändrade. Jämför proven bredvid varandra i lika tunna lager, så ser du vad justeringen faktiskt har gjort.

Du kan också dämpa en alltför varm ton med en liten mängd av ett kallare pigment. Ultramarinblå kan till exempel göra en orange blandning mer neutral. Tillsätt lite i taget och blanda jämnt före varje nytt färgprov, eftersom för mycket blått snabbt gör nyansen kall eller gråaktig. Samma pigment kan användas mer framträdande när målet i stället är en blå ögonskugga.

När du kombinerar matta pigment och mica är det lättare att bedöma nyansen om du först blandar den matta delen och sedan tillsätter mican. Då ser du hur mycket själva skimret förändrar uttrycket. Titta på provet i dagsljus, både rakt framifrån och från sidan. En nyans som ser diskret ut i skugga kan få ett betydligt mer metalliskt uttryck i direkt ljus.

Så får du pigmenten jämnt fördelade

För att färgen ska bli jämn behöver pigmentklumparna arbetas isär och pulvret fördelas i hela blandningen. I ett torrt puder gör du det genom att bearbeta pigmenten med en del av baspulvret. I en fettbas använder du i stället lite av receptets olja för att väta och fördela partiklarna. Att sprida fasta partiklar i en vätska på det sättet kallas att dispergera.

Väg pulvren var för sig och använd rena, torra redskap. Håll skeden nära kärlet och blanda lugnt så att det fina pulvret inte virvlar upp. Följ råvarans anvisningar om dammfiltermask och handskar när du väger och bearbetar torra pigment.

I ett torrt puder: blanda från koncentrerat till utspätt

Om receptet innehåller järnoxider börjar du med att bearbeta dem i en mortel tillsammans med en mindre del av puderbasen. För mortelstöten mot skålens insida så att klumparna arbetas isär, och samla upp pulvret från kanterna mellan omgångarna. Målet är en jämn färgblandning utan mörka prickar som blir till stråk när pulvret stryks ut.

Arbeta in resten av baspulvret stegvis. Börja med en portion ungefär lika stor som den koncentrerade blandningen och blanda jämnt innan nästa portion tillsätts. Då sprids färgen successivt i allt mer pulver, och det blir lättare att få hela satsen jämn än om en liten mängd pigment blandas direkt med all bas.

Skimrande mica blandas in med lugna rörelser när den övriga pulverblandningen är jämn. En blandning som enbart består av sericit och färgad mica kan normalt röras och vändas samman enligt receptet, utan samma bearbetning som koncentrerade oxidpigment. Skrapa upp från botten och kanterna så att inga ljusa eller mörka partier blir kvar.

I en fettbas: arbeta först fram en slät färgpasta

Ta en liten del av den flytande olja som redan ingår i receptet och arbeta ihop den med pigmentet. Börja med så lite olja att blandningen blir en tjock pasta som går att pressa mot kärlets insida med en spatel eller mortelstöt. Bearbeta tills torra fickor och synliga pigmentklumpar är borta. Tillsätt sedan mer av den uppvägda oljan i små omgångar om pastan behöver bli lättare att röra.

Stryk ut ett tunt prov av pastan på en slät, ljus yta. En jämn färg utan mörka korn eller streck visar att synliga klumpar har arbetats bort. Blanda därefter pastan med resten av fettbasen enligt receptets ordning. När pigmentet redan är vätt blir det lättare att fördela än om torrt pulver strös direkt i hela satsen.

Mica kan också förblandas med en del av receptets olja, men behöver i första hand vätas och röras jämnt. Bearbeta eventuella oxidpigment separat innan mican tillsätts. Använd olja ur den mängd du redan vägt upp till receptet. Extra olja förändrar förhållandet mellan flytande och fasta fetter och kan göra exempelvis ett läppstift mjukare.

Vad kan du göra med mineralpigment och mica?

Mineralpuder, rouge och ögonskugga

Ett ansiktspuder kan ge en lätt utjämnande ton, medan en mineralfoundation behöver mer täckning. Skillnaden ligger bland annat i balansen mellan transparent baspulver, vitt täckande pigment och färgpigment. Järnoxiderna används för att anpassa nyansen till huden, medan titandioxid bidrar till att dölja underlaget.

Ett rouge ska i stället ge färg åt kinderna och kunna tonas ut utan en skarp kant. I vårt recept på rosa mineralrouge med pärlemorskimmer räcker två råvaror: old pink för rosaton och skimmer och silk white sericite som puderbas. Det ger ett löst rouge där färg och lyster byggs upp tillsammans när fler tunna lager appliceras.

I en ögonskugga kan du låta matta pigment ge en jämn färgyta eller välja mica för ett pärlemorsskimrande uttryck. En kombination ger både djupare färg och reflektioner när ögonlocket rör sig. Välj pigment som enligt produktinformationen är avsedda för ögonområdet och ett recept anpassat till lös eller pressad ögonskugga.

Krämrouge, highlighter och läpprodukter

Olja, smör och vax håller ihop ett fettbaserat smink och hjälper färgen att fästa när produkten stryks på huden. Pigmenten måste vara väl fördelade redan innan basen stelnar. Följ därför receptets ordning för inblandning och upphällning, så att pulvret inte hinner samla sig på botten medan fettet fortfarande är tunt och flytande.

I ett krämrouge ska basen ge färgen glid och göra den lätt att tona ut med fingrar eller borste. Receptet Rosenglimt – krämrouge med mjukt skimmer kombinerar rosa, vit och bronsfärgad mica i en mjuk fettbas. I en highlighter är det i stället ofta ett ljust pärlemorsskimmer som ska framträda, exempelvis på kindbenen, med mindre betoning på själva färgen.

Ett tonat läppbalsam kan ge en tunn färgslöja, medan ett läppstift vanligen ska lämna en tydligare färg. Pigmentblandningens täckförmåga och mängden färg i basen påverkar skillnaden. Matta pigment ger färg utan skimmer, medan en lämplig mica kan tillföra pärlemor. Kontrollera att just den färgvariant du väljer är avsedd för läpprodukter.

Tonad hudkräm och skimrande kroppsvård

En hudkräm är vanligen en emulsion, alltså en blandning där olja och vatten hålls samman med ett emulgeringsmedel. Pigmenten tillför en tredje del: fasta partiklar som också behöver hållas jämnt fördelade. I en tonad hudkräm bidrar matta pigment med färg och täckning, medan mica främst kan ge lyster.

Utgå från ett recept för tonad hudkräm, där pigmentmängden och inblandningen är anpassade till basen. Receptet behöver ange om pulvret ska förblandas med olja eller en annan vätska och när det ska tillsättas. Det gör skillnad både för hur jämnt färgen sprids och för hudkrämens konsistens och stabilitet.

I en kroppsolja ger mica skimmer när oljan fördelas över huden. Under förvaring kan partiklarna däremot sjunka till botten, eftersom de inte löses upp i oljan. Ett kroppsbalm, en halvfast blandning av oljor och fasta fetter eller vax, kan bromsa rörelsen genom sin tjockare konsistens. För att skimret ska hålla sig jämnt fördelat behöver hela basen vara anpassad för pigmentet; noggrann omrörning vid tillverkningen räcker inte i sig.

Tvål med matt färg eller skimmer

I tvål påverkar basens genomskinlighet hur pigmentet syns. En vit tvål gör färgen ljusare och dämpar skimret, medan en transparent tvålbas släpper fram mer av micans ljusreflektion. Järnoxider är användbara när du vill färga själva tvålmassan i matta, tydliga nyanser.

Kallrörd tvål ställer dessutom krav på att färgsättaren tål den starkt alkaliska smeten, alltså miljön med högt pH. Kontrollera det för den valda varianten, eftersom olika micafärger kan ha olika beläggningar. I guiden färga egen tvål med lera och mica förklaras valet av bas, förblandningen och hur du bedömer färgen när tvålen är färdig.

Hur mycket pigment behövs – och hur bedömer du resultatet?

Mängden beror på pigmentets färgstyrka, basens egen färg och hur den färdiga produkten ska användas. En skimrande highlighter, ett lätt färgat rouge och en täckande concealer behöver olika pigmentblandningar och mängder. Utgå därför från ett recept för rätt produkttyp och den aktuella råvarans användningsanvisning, snarare än en gemensam procentsats för alla pigment.

Väg i gram och skriv upp varje tillsats. En sked fluffig mica väger inte lika mycket som samma volym av ett tätare pigment, och ett löst eller packat mått ger olika mängder. Guiden från procent till gram hjälper dig att räkna om ett recept angivet i viktprocent till den satsstorlek du vill göra. Välj en sats som är tillräckligt stor för att även de minsta pigmentmängderna ska gå att väga tillförlitligt.

Låt produkter som har värmts svalna och få sin färdiga konsistens innan du bedömer dem. Prova sedan ett lika tunt lager som du tänker använda på huden. Om färgen blir för kraftig över hela ytan kan andelen färgpigment behöva minskas i nästa provsats. Ser den i stället vit eller kritig ut kan andelen täckande vitt pigment vara för hög för det resultat du vill ha.

Skilj också en alltför stark färg från ojämn inblandning. Enstaka mörka stråk tyder ofta på pigmentklumpar, och då hjälper bättre bearbetning snarare än mindre pigment. Har färgen samlats i botten behöver du i stället se över hur basen håller partiklarna fördelade och, för smälta produkter, när blandningen hälls upp. Mängd, bearbetning och konsistens påverkar alltså resultatet på olika sätt.

Spara ett litet prov av den blandning du är nöjd med tillsammans med anteckningar om råvaror, vikter och arbetssätt. Då har du både ett recept och en färg att jämföra nästa sats med.