Isopren har en svag, bensinlik lukt som försvinner snabbt eftersom ämnet avdunstar mycket lätt. Dess fem kolatomer hjälper oss att förstå hur större terpener är uppbyggda, från citrusdoftande limonen till ämnen som finns i trä och vegetabiliska oljor.

Alfa-pinen doftar friskt av tallbarr och nybruten kåda, med en torr ton av terpentin. Det ger många barr- och örtoljor deras snabba, tydliga skogsdoft och är mer kådigt än det närbesläktade beta-pinenet.

Beta-pinen har en torr doft av barr och färskt trä, med gröna och lätt peppriga nyanser. Kådigheten är mindre tydlig än hos alfa-pinen; doften ligger närmare brutna barr, enbär och den torra kryddigheten i svartpeppar.

Kamfen doftar skarpt av kamfer, barr och terpentin, med en torr jordton. Det ger en sval och ganska kärv sida åt bland annat rosmarin- och kamferolja, där mjukare doftämnen balanserar dess tydliga skärpa.

Sabinen doftar varmt och pepprigt med torrt trä och en lätt grön citrusnyans. Den friska öppningen övergår i torrare krydda, vilket gör ämnet till en del av den välbekanta doften hos svartpeppar, muskot och aromatiska frön.

Myrcen doftar grönt, kryddigt och lätt jordigt, med drag av humle och kåda. Det ger en mjuk övergång mellan färska blad och mörkare växtdofter och bidrar till helheten i bland annat humle- och citrongräsolja.

Limonen doftar ljust och saftigt av citrus, ofta som nyrivet apelsinskal med en lätt sötma. Det ger många citrusoljor deras första friska intryck. Molekylens olika spegelbildsformer kan ha något olika doftnyanser.

Alfa-phellandren förenar frisk citrus med peppar och gröna örter. Doften är torrare och kryddigare än limonenets apelsinkaraktär och för tankarna till dill, aromatiska blad och rötter, med en lätt ton av terpentin.

Beta-phellandren har en frisk citrusdoft med mintiga och lätt peppriga nyanser. Den svala öppningen går över i en torrare grön örtighet, som bidrar till samspelet mellan mint, citrus och krydda i olika eteriska oljor.

Alfa-terpinen doftar citronfriskt och örtigt med varm krydda och en tydlig ton av terpentin. Det ger en torr, aromatisk karaktär som känns igen i intensiva örtoljor, däribland tea tree, snarare än en söt fruktdoft.

Beta-terpinen doftar friskt men torrt av citrus, gröna örter och terpentin. Sötman är tillbakadragen, vilket ger en stram kryddighet. Ämnet förekommer tillsammans med många andra doftämnen i bland annat tea tree- och muskotolja.

Gamma-terpinen doftar av citrus och färska örter med mild sötma och varm krydda. Det känns rundare än alfa- och beta-terpinen, men har samma lätta friskhet och en diskret terpentinliknande kant som märks tidigt i doften.

Terpinolen doftar av söta barr, färska örter och citrus med en lätt blommig nyans. Kombinationen ger en mjukare skogsdoft än många skarpare barrämnen, samtidigt som den gröna friskheten märks tydligt i den första doftupplevelsen.

Beta-ocimen doftar luftigt grönt och sött, med frisk citrus, mjuka blommor och en antydan till tropisk frukt. Det bidrar till den lätta öppningen i många blom- och örtoljor. Dess olika molekylformer ger något olika nyanser.

Delta-3-karen ger en söt barrdoft med kåda, torrt trä och en lätt skärpa av terpentin. Det för tankarna till varm tallskog och bidrar till den fylliga, kådiga sidan av många barrdofter, tillsammans med bland annat pinen.

P-cymen doftar torrt och kryddigt med citrus och en lätt lösningsmedelsliknande skärpa. Det finns bland annat i timjanolja och ger en avskalad örtighet som samspelar med oljans starkare kryddämnen. Citrusnyansen påminner mer om varmt skal än saftig frukt.

Linalool doftar mjukt blommigt med drag av lavendel, frisk citrus och ljust trä. Det ger en luftig och rund karaktär åt många oljor. Ämnets två spegelbildsformer bidrar med olika nyanser, från frisk lavendel till sötare blomma.

Geraniol doftar tydligt av ros med frisk citrus, mild sötma och en grön kant. Det ger en ljus och öppen blommighet åt bland annat palmarosa och citronella, och känns rakare och skarpare än citronellols mjuka rosdoft.

Nerol doftar mjukt av ros med frisk citrus, grönska och lätt fruktig sötma. Det är rundare än det närbesläktade geraniolet och bidrar till den milda övergången mellan blomma och citrus i bland annat neroli- och citronmelissolja.

Citronellol ger en mjuk, rund rosdoft med citrusfriskhet och en grön ton. Det känns mindre skarpt än geraniol och bidrar till den fylliga blommigheten i geranium- och citronellaolja, där flera ämnen tillsammans formar den färdiga doften.

Alfa-terpineol doftar mjukt av syren med inslag av tallbarr och mild citrus. Blomma och barr möts i en ren, lätt tvålig karaktär som känns rundare än de skarpare terpentinliknande tonerna i flera andra terpenämnen.

Terpinen-4-ol doftar friskt örtigt med torrt trä och en lätt pepprig skärpa. Det är en viktig del av tea tree-oljans tydliga örtkaraktär och känns mindre terpentinlikt än flera närbesläktade terpener som också finns i oljan.

Borneol doftar torrt och kamferartat med sval krydda, tall och mjuka kådtoner. Det är mindre genomträngande än kamfer och har en träigare botten som bidrar till doftens djup i bland annat rosmarin- och kamferolja.

Isoborneol doftar kamferartat med torrt trä och en lätt jordighet. Det ligger nära borneol men har en mindre mjukt kådig karaktär. I en eterisk olja samspelar det med andra svala och örtiga ämnen som formar helheten.

Mentol har en tydlig pepparmyntsdoft med ren mintighet och sval karaktär. Det ger också en kylande känsla på huden, som kan märkas starkare än doften. Olika molekylformer skiljer sig i både doft och kylande styrka.

Lavandulol doftar mjukt av lavendel med färska örter och en lätt fruktig blomton. Det är en mindre beståndsdel som nyanserar lavendelns doft, där linalool och linalylacetat ofta står för mer av det första, tydliga intrycket.

Alfa-bisabolol har en mild, söt blomdoft med varm och mjuk träighet. Doften är lågmäld och brukar inte dominera en blandning. Ämnet förekommer bland annat i blå kamomill och candeia, som i sin tur har olika doftprofiler.

Nerolidol doftar mjukt blommigt med färskt trä, grönska och en lätt citrusöppning. Det avdunstar långsammare än linalool, så doften får en lugnare utveckling där blomman gradvis möter en tydligare träig och lätt vaxig ton.

Guaiol doftar torrt träigt med rökiga, mjukt kådiga och svagt jordiga drag. Det ger en mörkare träkaraktär än många blommiga terpenoider och för tankarna till uppvärmt trä och den tyngre delen av guajakträets doft.

Alfa-santalol har en varm, krämig sandelträdoft med mjuk sötma och kådig träighet. Det bidrar till sandelträoljans fylliga och långvariga doft, där flera besläktade ämnen tillsammans ger den mjuka, sammanhängande karaktären som växer fram över tid.

Beta-santalol ger en djup sandelträdoft med krämiga, mjölkiga och varmt myskliknande nyanser. Det bidrar starkt till sandelträets igenkännliga karaktär och samspelar med alfa-santalol i den fylliga, långsamt utvecklade doften hos naturlig sandelträolja.

Farnesol doftar milt blommigt med drag av liljekonvalj och ros samt mjuka gröna nyanser. Det utvecklas långsamt och ger ett diskret blomdjup som binder samman doften när lättare citrus- och blomtoner börjar avta i blandningen.

Patchoulol doftar djupt jordigt och träigt med mild kamfer och en torr rotton. Det är en viktig del av patchoulioljans långvariga karaktär och stannar kvar långt efter att lättare citrus- och örttoner har avdunstat från en blandning.

Perillaldehyd doftar kryddigt och citrusfriskt med gröna blad och en ton som påminner om perilla, även kallad shiso. Doften är stark och direkt, med en örtig skärpa som ger en tydlig egen karaktär åt blandningen.

Citronellal doftar friskt av citronella och citrus med grön, lätt blommig ton. Det är mjukare än citrals kraftiga citrongräsdoft men skarpare och mer citronbetonat än citronellol, som trots det liknande namnet ger en rosigare karaktär.

Geranial har en skarp och ren doft av citronskal med torr grönska. Det är den kraftigare av de två huvuddelarna i citral och ger citrongräs och liknande oljor mycket av deras tydliga, omedelbara citrondoft.

Neral doftar mjukt av citron med söt citrus och en diskret grön blomton. Tillsammans med det skarpare geranialet bildar det citral. Balansen mellan de båda ämnena påverkar om doften känns rund och saftig eller torr och intensiv.

Citral är en blandning av geranial och neral som doftar kraftigt av citron och citrongräs. Geranial ger den torra skärpan, medan neral tillför mjukhet och sötma. Tillsammans formar de den tydliga citronkaraktären i flera eteriska oljor.

Karvon finns i två spegelbildsformer som doftar tydligt olika. R-formen ger grönmyntans svala, söta karaktär, medan S-formen doftar varmt och kryddigt av kummin och dill. Skillnaden uppstår trots att formerna har samma atomer och molekylformel.

Kamfer har en genomträngande, torr doft med sval kådighet, terpentin och en välbekant medicinsk ton. Ämnet kan avdunsta direkt från fast form och sprider därför en stark doft även som kristaller, tydligt kraftigare än den hos borneol.

Pulegon doftar kraftigt av mint med varm örtighet och kamferlik skärpa. Det ger en mörkare och fylligare sida av myntdoften än mentols rena svalka och förekommer i olika proportioner i flera oljor från myntväxter.

Alfa-tujon doftar skarpt örtigt och kamferartat med torr grönska och en bitter ton. Det förknippas med vissa salvia- och malörtsoljor. Den närbesläktade formen beta-tujon har en egen identitet, även om dofterna ligger nära varandra.

Beta-tujon har en torr, örtig och kamferartad doft med grön bitterhet. Doften ligger nära alfa-tujon och kan inte ensam visa vilken form som finns i en råvara. I naturliga oljor förekommer formerna i olika proportioner.

Artemisia-keton har en intensivt grön och örtig doft med fruktiga, lätt söta nyanser. Det förknippas särskilt med vissa Artemisia-växter och ger en egenartad friskhet som skiljer sig från tujonernas torrare, mer kamferartade örtkaraktär.

Menthofuran ger myntdoften varma, bladiga och lätt jordiga nyanser. Det bidrar till djupet i pepparmyntsolja, där mentol står för mycket av svalkan. Samspelet gör att en hel mintolja doftar fylligare än enbart mentol.

Fenchon doftar torrt av kamfer med fänkål, jordiga örter och en lätt bitter skärpa. Det ger en svalare och mindre söt sida av fänkålsdoften, där andra ämnen står för den tydliga anisliknande karaktären i oljan.

Verbenon doftar örtigt och kamferlikt med mild mint och torrt trä. Det ger vissa rosmarinoljor en mjukare och mer nyanserad kamferkaraktär, där doften drar åt aromatiska blad och trä snarare än enbart skarp svalka.

Eukalyptol, även kallat 1,8-cineol, har en kraftfull eukalyptusdoft med sval kamfer och frisk örtighet. Det känns igen i flera oljor utöver eukalyptus, bland annat rosmarin och lagerblad, där andra ämnen ger den svala tonen en egen inramning.

Rosenoxid doftar tydligt av ros och litchi med grön, nästan metallisk friskhet. Även små mängder kan prägla en blomdoft. Ämnets olika molekylformer varierar i doftstyrka och bidrar med skilda nyanser till bland annat rosen- och geraniumolja.

Geranylacetat har en söt och ljus blomdoft med ros, päron och frisk fruktighet. Det är mjukare och fruktigare än geraniol och bidrar till en avrundad karaktär i bland annat geranium-, palmarosa- och citronellaolja.

Linalylacetat doftar mjukt av lavendel och bergamott med söt, lätt päronlik fruktighet. Tillsammans med linalool bidrar det till den rundade blomkaraktären i lavendelolja. Det märks ofta genom hur väl doftens olika delar hänger ihop.

Bornylacetat doftar barrigt och mjukt kådigt med mild kamfer, sötma och torrt trä. Det ger gran-, tall- och rosmarindofter en rundare skogskaraktär och binder samman den friska öppningen med de varmare toner som utvecklas senare.

Beta-karyofyllen doftar torrt och varmt av svartpeppar med trä och mild jordighet. Det avdunstar långsammare än många citrusämnen och ger kryddoljor en fylligare botten som växer fram när den första friska doften börjar lägga sig.

Alfa-humulen doftar torrt av humle, trä och gröna örter med lätt jordighet. Det har mindre tydlig peppar än beta-karyofyllen och bidrar i stället till en lågmäld, nästan bitter växtkaraktär som utvecklas längre in i doften.

Germakren D har en varm, grön och träig doft med kryddiga örter och lätt jordighet. Det ger djup åt flera blom- och kryddoljor och blir tydligare när lättare citrus- och barrtoner har lämnat den första doftupplevelsen.

Karyofyllenoxid doftar torrt av trä och krydda med mild sötma och en lätt dammig nyans. Det finns naturligt i flera oljor och kan även bildas när beta-karyofyllen reagerar med luftens syre, vilket gradvis förändrar doftbalansen.

Aromadendren doftar torrt träigt med grön friskhet och en lätt kryddig kant. Det bidrar till djupet i bland annat eukalyptus- och tea tree-olja, där det samspelar med snabbare, mer genomträngande doftämnen som märks tydligare i öppningen.

Alfa-bergamoten har en varm trädoft med lätt krydda och mjuka citrusnyanser. Det är en del av djupet i vissa citrus- och kryddoljor. Bergamottoljans välbekanta doft formas också av flera andra ämnen som ger den ljusare öppningen.

Beta-bergamoten doftar torrt av trä och krydda med en mild citrusnyans. Det har mindre mjukt kådig värme än alfa-bergamoten och bidrar till de diskretare nyanserna i komplexa citrus- och kryddoljor, där flera ämnen delar på doftens djup.

Alfa-bisabolen doftar milt träigt och mjukt kådigt med en försiktig citrusfriskhet. Det ger ett varmt djup åt bland annat kamomill-, ingefärs- och bergamottdofter och känns mjukare än beta-bisabolen, som har en tydligare torr kryddighet.

Beta-bisabolen har en varm och torr trädoft med mjuka kådtoner och pepprig krydda. Det ger mer kryddigt djup än alfa-bisabolen och bidrar till den mörkare delen av bland annat ingefära, myrra och vissa citrusoljor.

Longifolen doftar djupt av tall och torrt trä med mjuk kådig sötma. Det avdunstar långsammare än de ämnen som ger barrdofter deras första skarpa friskhet och bidrar till den varmare träbotten som utvecklas efter öppningen.

Beta-elemen har en mild örtig doft med trä, frisk grönska och diskret krydda. Det bidrar till den varmare helheten i elemi-, ingefärs- och gurkmejaoljor och märks mer som ett mjukt djup än som en stark första doft.

Alfa-farnesen har en grön och fruktig doft som påminner om färskt äppelskal, med örter och lätt träighet. Det ger en ljus växtkaraktär som påverkas av molekylform och lagring, särskilt när ämnet får långvarig kontakt med luft.

Beta-farnesen doftar grönt och örtigt med mild citrus och en torr växtton. Det är mindre fruktigt än alfa-farnesenets äppelskalskaraktär och bidrar i stället till de mjuka gröna nyanserna i bland annat humle-, mint- och ingefärsdofter.

Valencen har en söt och fyllig citrusdoft med apelsin, grapefrukt och varm träighet. Det utvecklas långsammare än limonen och ger citrusoljor ett djupare, mognare intryck som märks tydligare efter att den första skalfriskheten har avtagit.

Alfa-selinen doftar torrt träigt och kryddigt med en lätt selleriliknande grön ton. Det ger en aromatisk örtighet åt bland annat sellerifrö- och humledofter och känns mindre kådigt än de cedrener som också kan finnas i träoljor.

Beta-selinen doftar varmt träigt och örtigt med mild jordighet. Det är rundare och mindre spetsigt kryddigt än alfa-selinen. Tillsammans med andra tyngre ämnen bidrar det till det torra växt- och träintrycket i flera eteriska oljor.

Alfa-cedren har en torr och varm cederträdoft med mjuk kådig fyllighet och en lätt kamfernyans. Det avdunstar långsamt och ger en ihållande träkaraktär som skiljer sig från färska barrs snabbare friskhet och skarpare kådtoner.

Beta-cedren ger en djup cederträkaraktär med torrt trä och mild kådighet. Det ligger nära alfa-cedren men drar mer åt kåda och mindre åt kamfer. Båda bidrar till den långsammare delen av vissa träoljors doft.

Alfa-kadinen doftar torrt av trä med varm krydda och en försiktig jordton. Det är en mindre del av flera komplexa trä- och kryddoljor och bidrar framför allt med ett diskret djup som växer fram efter den första doften.

Delta-kadinen doftar varmt träigt och örtigt med torr krydda. Det har en tydligare grön örtighet än alfa-kadinen och bidrar till den mörkare, torra delen av doften i bland annat vissa träoljor, kubeb och patchouli.

Alfa-kopaen doftar torrt träigt med pepprig krydda och lätt jordighet. Det är ett lågmält bidrag i flera komplexa oljor, bland annat svartpeppar och kopaiba, där andra ämnen står för mer av den tydliga första doftupplevelsen.

Nootkaton doftar tydligt av grapefruktskal med torrt trä och långvarig bitterhet. Det ger grapefruktdoften mer djup än enbart snabb citrusfriskhet och utvecklas långsamt, så den torra skalkaraktären kan märkas även efter att lättare toner har avtagit.

Chamazulen har en mild, varm och örtigt kådig doft. Det bildas under upphettning eller destillation och är känt för den blå färgen i bland annat blå kamomillolja. Färgen märks ofta tydligare än ämnets egen lågmälda doft.

Beta-himachalen ger en torr och varm cederträdoft med kåda, mjuk fyllighet och mild krydda. Det bidrar till den långvariga träbotten hos vissa cederarter, där de lättare doftämnena står för mer av den första barriga friskheten.

Tymol doftar kraftigt och varmt av timjan med skarp örtighet och en medicinsk nyans. Det kan dominera en eterisk olja även när många andra doftämnen finns med, och ger en torrare kryddkaraktär än karvakrols tydliga oreganoton.

Karvakrol doftar kraftigt av oregano och timjan med varm krydda och en tydlig skärpa. Det ger en fylligare oreganokaraktär än tymol och kan få stor plats i doften, även när det ingår tillsammans med många andra ämnen.

Fytol har en mycket mild, vaxig och grön doft som påminner om blad. Det är en större molekyl som avdunstar långsamt och ger en diskret växtbakgrund, långt från den snabba citrus- eller barrdoft som många mindre terpener ger.

Sclareol doftar mycket milt av varmt trä och mjuka kådor med en söt örtig nyans. Det avdunstar mycket långsamt och bidrar därför främst till doftens varma bakgrund. Ämnet används också som utgångsmaterial för andra doftämnen.

Squalen är en oljig substans med mycket svag, nästan neutral doft. Det avdunstar mycket långsamt och bidrar främst till oljans egenskaper och hudkänsla. Det finns bland annat i oliv-, amarant- och vetegroddsolja samt naturligt i huden.