Så tillsätter du aktiva ingredienser i hemmagjord hudkräm

Dela denna artikel:

Aktiva ingredienser kan ge en hemmagjord hudkräm mer riktad återfuktning, bättre stöd för hudbarriären eller en jämnare hudton. För att få en slät hudkräm där råvarorna fördelas jämnt behöver du planera tillsättningen redan innan du börjar värma. Lösligheten avgör hur en ingrediens ska förberedas, medan temperatur och pH påverkar när den passar att blanda in. Här går vi igenom arbetsordningen med niacinamid, pantenol och E-vitamin som konkreta exempel.

Välj ingredienser efter vad hudkrämen ska göra

Börja med ett tydligt mål för hudkrämen. Ska den framför allt minska känslan av torrhet, ge en jämnare hudton eller vårda hud som lätt känns stram? Ett par genomtänkta tillsatser gör det lättare att följa resultatet än en lång lista med ingredienser som delvis fyller samma funktion. Basen av vatten, olja och emulgeringsmedel behöver samtidigt ge en konsistens som passar användningen.

Niacinamid hjälper huden att behålla fukt genom att stärka hudbarriären och kan ge en jämnare hudton vid regelbunden användning. Det är därför ett användbart val när du vill kombinera daglig återfuktning med mindre synliga färgskillnader i huden. Råvaran är ett vattenlösligt pulver, vilket behöver tas med i planeringen av hudkrämen.

Pantenol binder fukt och hjälper torr hud att kännas mjukare och mindre stram. Dess lugnande egenskaper gör det särskilt intressant i en hudkräm för torr eller känslig hud. Den flytande råvaran är en vattenbaserad lösning och går att blanda in under avsvalningen.

E-vitamin fyller en annan roll: det fungerar som antioxidant och hjälper till att bromsa oxidation i oljorna. Det bidrar också till vårdande formuleringar som bevarar hudens mjukhet. Det är därför relevant när hudkrämen innehåller oxidationskänsliga vegetabiliska oljor, medan pantenol är ett mer direkt val när du vill öka fuktbindningen.

Förbered vattenlösliga och oljelösliga tillsatser var för sig

En hudkräm är en emulsion, där vatten och olja hålls samman med hjälp av ett emulgeringsmedel. Vattenlösliga ämnen hör till vattendelen och oljelösliga till fettdelen, även när de tillsätts efter själva emulgeringen. Att något är flytande säger alltså inte vilken del det passar i. Pantenollösningen blandar sig med vatten, medan E-vitamin blandar sig med olja.

Niacinamidpulver är lättast att fördela jämnt när det först löses i en avvägd del av formuleringens vatten. Rör tills lösningen är klar och inga korn finns kvar på botten. Lägg inte pulvret i en liten skvätt olja: då blir kornen bara utspridda i oljan i stället för upplösta. Om vattenmängden är för liten för att lösa pulvret behöver fördelningen av vatten justeras innan du blandar hudkrämen.

Reservera vattnet till denna förblandning redan när du skriver upp ingredienserna. Om du tar extra vatten först på slutet ändras både totalvikten och koncentrationen av alla andra råvaror. Håll den reserverade mängden i ett rent, täckt kärl och använd vatten av samma kvalitet som i resten av formuleringen.

E-vitamin kan på motsvarande sätt blandas med en liten, avvägd del av oljan för att bli lättare att fördela. Även den oljan ska räknas in från början. Behöver du först förstå hur själva hudkrämsbasen byggs upp visar vår guide om emulgering av vatten och olja hur faserna blir en sammanhängande hudkräm.

Låt temperaturen styra när du blandar in tillsatserna

Vid varmberedning värms vattenfas och oljefas enligt emulgeringsmedlets arbetsanvisning. Värmen behövs bland annat för att smälta fasta ingredienser och skapa rätt förutsättningar för blandningen. Efter emulgeringen får hudkrämen svalna under omrörning. Den senare delen kallas ofta slutfas eller avsvalningsfas, och där tillsätts ingredienser som ska slippa den längre uppvärmningen.

Pantenollösning är ett exempel på en råvara som passar i slutfasen. En vanlig arbetsmetod är att tillsätta den när hudkrämen har svalnat under 40 °C. Mät temperaturen i blandningen med termometer. Kärlets utsida kan kännas ljummen trots att hudkrämen fortfarande är varmare i mitten, särskilt om satsen är stor eller har blivit ganska tjock.

Niacinamid kan lösas utan uppvärmning. En förberedd vattenlösning kan därför blandas in under avsvalningen i en olja-i-vatten-emulsion. Det är en praktisk metod när du vill samla tillsatserna i ett tydligt slutmoment. Följ råvarans och emulgeringssystemets anvisningar om de anger en annan tillsättningsordning; vissa formuleringar är gjorda för att hela vattenfasen ska ingå tidigare.

Även E-vitamin kan tillsättas under avsvalningen när emulsionen är anpassad för det. Planera mängden olja som kommer in sent, eftersom en stor sen tillsats kan förändra konsistensen eller få hudkrämen att separera. Blanda medan hudkrämen fortfarande går att röra ordentligt, och håll tillsatserna inom den mängd som grundformuleringen är utformad för.

Väg upp i förväg och blanda tills hudkrämen är jämn

Skriv upp tillsatserna som delar av den färdiga satsen. Om formuleringen innehåller 2 procent av en råvara och satsen ska väga 100 gram, ska råvaran väga 2 gram och de övriga ingredienserna tillsammans 98 gram. Samma princip gäller vattnet eller oljan som används till en förblandning. Vår genomgång av procent till gram visar även hur du ändrar satsstorlek och väger små mängder.

Kontrollera också om receptet avser råvaran som säljs eller mängden rent aktivt ämne. Ett pulver och en utspädd lösning kan inte automatiskt bytas gram för gram. Det är särskilt viktigt för pantenol, som finns i olika råvaruformer. Använd den form som receptet anger, eller räkna om både aktiv mängd och den vätska som följer med ersättningen.

Väg helst upp slutfasens ingredienser innan hudkrämen börjar svalna. Då kan du arbeta lugnt när den når rätt temperatur. Tillsätt en förberedd ingrediens i taget och blanda så att även hudkrämen längs kärlets väggar och botten kommer med. Skrapa ner med en ren spatel vid behov. Håll blandningen jämn utan att vispa in onödigt mycket luft.

Om du vill öka en tillsats, gör ändringen i hela formuleringen före nästa sats. Att efteråt hälla mer råvara i en färdig burk gör det svårare att hålla reda på dosering, pH och konservering. Med en ny, liten provsats kan du i stället bedöma vad just den ändringen gör för hudkrämen.

Kontrollera pH och konsistens efter tillsättningen

När alla ingredienser är inblandade behöver hudkrämen kontrolleras som helhet. Börja med pH, alltså hur sur eller basisk vattendelen är. Välj ett intervall där både de aktiva ingredienserna, emulgeringsmedlet och konserveringssystemet fungerar. För niacinamiden i vårt sortiment anger produktinformationen att formuleringens pH inte ska understiga 5 vid tillsättning. Kontrollera därför grunden innan niacinamiden går i och mät igen efter slutblandningen.

Låt provet nå den temperatur som mätmetoden kräver, vanligtvis rumstemperatur, och använd en metod anpassad för emulsioner. Justera i små steg enligt formuleringen, blanda noggrant och mät på nytt. Hudkrämens doft, tjocklek eller känsla mellan fingrarna säger inget säkert om dess pH. En ljummen mätning och en senare kontroll i rumstemperatur är heller inte direkt jämförbara.

Bedöm konsistensen igen när hudkrämen har svalnat helt och gärna efter ett dygn. En del emulsioner fortsätter att tjockna medan strukturen utvecklas. Anteckna om hudkrämen är slät, om vätska samlas på ytan och hur lätt den fördelas på huden. Vid separation eller kvarvarande korn behöver formuleringen eller blandningsmetoden korrigeras. För en hudkräm som ska sparas ska ett lämpligt konserveringssystem ingå från början. Dokumentera råvaror, mängder, temperaturer och slutligt pH, så blir det enkelt att upprepa en lyckad sats och förstå vad som behöver ändras i nästa.

Detta innehåll är endast i utbildningssyfte. Informationen bygger på forskning och tekniskt underlag från externa källor.