Ekologisk Lakritsrotsolja (25%)

Lakritsrot, Glycyrrhiza glabra, är en flerårig baljväxt från Mellanöstern, södra Europa och västra Asien, som odlas kommersiellt även i Indien och Kina. Ovan jord är den oansenlig – en meterhög buske med parbladiga blad och små blekvioletta ärtblommor. Det är under markytan värdet sitter. Växten bygger ett omfattande system av rötter och underjordiska utlöpare som kan sträcka sig flera meter, och det är dessa som skördas.

Odlingen kräver tålamod. En lakritsplanta måste stå tre till fyra år innan roten är färdig, och innehållet av växtens karakteristiska ämnen byggs upp successivt under den tiden. Skörden sker på hösten, då rötterna grävs upp, tvättas och torkas. Vår råvara odlas ekologiskt i Indien.

Släktnamnet Glycyrrhiza kommer från grekiskans glykys rhiza, söt rot, och det svenska ordet lakrits är en förvrängning av samma uttryck. Sötman kommer från glycyrrhizin, som är omkring femtio gånger sötare än socker. Roten har använts i över tretusen år – i egyptiska gravar har man funnit lakritsrot, den förekommer i assyriska lertavlor, och i ayurveda heter den yashtimadhu och räknas till de mest använda örterna. I traditionell kinesisk lära ingår lakritsrot i en stor andel av alla klassiska recept, och i persisk och grekisk tradition har den en lika lång historia.

Vår lakritsrotsolja görs på torkad rot som får dra i ekologisk kallpressad solrosolja genom solinfusion vid låg temperatur, utan tillförd värme och utan lösningsmedel. Efter macerationen filtreras oljan från växtmaterial och standardiseras till 25 % lakritsrot i bäraroljan.

Glabridin och glycyrrhizin – rotens två sidor

Lakritsrot innehåller två helt olika grupper av ämnen, och de beter sig på var sitt sätt. Det är avgörande för vad ett oljemacerat faktiskt ger.

Glycyrrhizin är den söta, vattenlösliga delen. Det är den som ger lakritssmaken, den som används i konfektyr och den som dominerar i vattenbaserade extrakt och teer. I en oljemaceration följer den bara med i begränsad mängd, eftersom den inte trivs i fett.

Glabridin är motsatsen. Det är en isoflavan – en fettlöslig flavonoid som sitter i rotens hartsartade fraktion – och den vandrar villigt över i en olja. Glabridin är också det ämne som gjort lakritsrot till en av de mest efterfrågade botaniska råvarorna inom ljusande hudvård, och det som ligger bakom rotens plats i moderna serum för hyperpigmentering. Vid sidan av glabridin bidrar roten med besläktade flavonoider som licochalcone A och glabren.

Vill du alltså ha den söta, vattenlösliga sidan gör du en dekokt på torkad lakritsrot. Vill du ha glabridinet i en form som fungerar i ansiktsolja, serum och balm är oljemaceratet vägen dit.

Solrosoljan som bärare

Solrosolja är vald för att den är lätt och neutral i karaktär. Den domineras av linolsyra, sjunker in i lugnt tempo utan att lämna en tjock hinna och bidrar med naturligt E-vitamin.

Det passar den här produkten väl, eftersom lakritsrotsolja främst används i ansiktet. En tyngre bärarolja hade gjort maceratet svårare att arbeta in i lätta formuleringar, och linolsyrarika oljor upplevs sällan som mättande – vilket gör att oljan fungerar även på hy som producerar rikligt med talg.

Lakritsrotsolja i hudvård: hudton, pigmentfläckar och rodnad

Ansiktet är lakritsrotsoljans hemmaplan. Den används för att jämna ut hudtonen och mot pigmentfläckar, och den är känd för sina lugnande och antiinflammatoriska egenskaper – en kombination som gör den användbar även på hy som lätt reagerar.

Som ansiktsolja räcker två till tre droppar. Värm mellan handflatorna och tryck in i huden i stället för att gnida. Applicera på lätt fuktad hud, direkt efter ansiktsvatten eller hydrolat, så fördelas oljan jämnare och låser in fukten som redan finns i ytlagret.

Kvällstid är att föredra för daglig användning. Vill du arbeta mer riktat kan oljan appliceras punktvis på områden med ojämn pigmentering – på solfläckar, på partier som mörknat efter tidigare irritation, eller där hudtonen är ojämn av annan anledning. Kontinuitet betyder mer än mängd: pigmentering förändras långsamt, och en rutin behöver hållas i veckor snarare än dagar innan något syns.

Bygg ett serum för hudton

Lakritsrotsolja är en tacksam huvudkomponent i ett eget serum, och den kombineras med fördel med andra råvaror som arbetar i samma riktning.

Utgå från 20–50 % lakritsrotsolja av oljefasen. Nyponfröolja är den mest naturliga partnern – den är rik på karotenoider och används traditionellt för hudton – och hallonfröolja gör blandningen lättare om du vill ha en produkt som sjunker in snabbt. Squalane fungerar väl som neutral utdrygning utan egen karaktär.

Bygger du en vattenbaserad produkt i stället kan lakritsrotsolja kombineras med niacinamid i vattenfasen. Det är en etablerad kombination i pigmenteringssammanhang, där de två arbetar från var sin fas i emulsionen.

Ansiktsmask och punktbehandling

I ansiktsmask fungerar lakritsrotsolja väl tillsammans med en mild lera. Blanda vit lera eller rosa lera med vatten, hydrolat eller yoghurt till en tjock smet och arbeta in några droppar olja – oljan gör masken mindre uttorkande och gör att den släpper lättare vid avsköljning. Applicera i ett jämnt lager, låt sitta tio till femton minuter och skölj av med ljummet vatten. Blanda alltid färskt, eftersom en pasta med vatten i saknar hållbarhet.

För punktbehandling kan du blanda en liten sats i en rollerflaska – lakritsrotsolja utspädd till ungefär hälften i squalane eller jojoba ger en produkt som är enkel att applicera exakt där du vill ha den.

Lakritsrotsolja i hårvård: hårbotten och mjäll

I hårvård används lakritsrotsolja framför allt i hårbotten. Solrosoljans lätta känsla gör den möjlig att använda även på hårbotten som snabbt blir flottig, där tyngre oljor blir för mycket.

Applicera en till två teskedar direkt i bäddarna på sektionerat hår, gärna med pipett, och massera in med fingertopparna under någon minut. Låt verka i tjugo minuter till en timme och schamponera sedan som vanligt. Lakritsrot förekommer också i produkter riktade mot mjäll, och en behandling före tvätt är det enklaste sättet att arbeta in växten i rutinen.

I längderna används oljan sparsamt – en till två droppar över topparna på fuktigt hår efter tvätt.

Att formulera med lakritsrotsolja: dosering och kombinationer

Lakritsrotsolja är okomplicerad att arbeta med och har ingen egen karaktär stark nog att ställa till problem i en blandning. Färgen är svag – en ljust gyllenbrun ton som knappt märks i den färdiga produkten, till skillnad från de mer färgstarka maceraten på johannesört, saffran och ringblomma.

I rena oljeblandningar ligger 20–50 % av oljefasen bra till. I emulsioner räknas andelen mot hela receptet i stället, och där räcker 5–10 % lakritsrotsolja för tydlig effekt. En lätt ansiktskräm har typiskt 10–20 % oljefas totalt, och lakritsrotsoljan kan utgöra hela eller delar av den.

Alla produkter som innehåller vatten – inklusive hydrolat, aloegel och växtdekokt – kräver ett brett verkande konserveringssystem. Ska du emulgera behöver du dessutom en emulgator, och i vattenfria produkter räcker vax eller smör för att bygga konsistens.

Solrosoljan är rik på linolsyra, som är känsligare för oxidation än mer mättade fetter. En tillsats av naturlig E-vitamin förlänger hållbarheten i egna blandningar.

Gör ditt eget lakritsrotsmacerat

Vill du prova att macerera själv finns torkad lakritsrot i sortimentet. Principen är enkel: fyll en ren glasburk till ungefär en tredjedel med hackad rot, häll över solrosolja så att växtmaterialet täcks med god marginal, och låt stå ljust och svalt i fyra till sex veckor. Skaka burken då och då, och sila sedan av genom en finmaskig duk.

Två saker avgör resultatet. Växtmaterialet måste vara helt torrt – minsta fukt förkortar hållbarheten drastiskt och riskerar mögel. Och tålamodet lönar sig: ett macerat som fått gå de fulla sex veckorna är märkbart starkare än ett som brutits efter två.

Specifikationer