
Linalool (lavendelolja, bergamottolja)
Dela denna artikel:
Linalool är en mjukt blommig doftmolekyl som förekommer naturligt i bland annat lavendel, korianderfrö, rosenträ, bergamottmynta och bergamott. För den som formulerar är ämnet särskilt intressant eftersom det både präglar doften och påverkar hur en råvara ska hanteras, förvaras och märkas. Två former av linalool kan dessutom dofta olika trots att de har samma molekylformel. Här får du den praktiska helhetsbilden: hur linalool känns i en blandning, vilka oljor som är rikast och vad forskning och regelverk faktiskt visar.
Vad är linalool?
Linalool är en av de vanligaste blommiga doftmolekylerna i eteriska oljor. Den förekommer i lavendel, bergamott, koriander, basilika och många andra växter och ger en mjuk kombination av blomma, citrus, trä och lätt krydda. Som monoterpenalkohol blandar den sig väl med oljor, alkohol och andra parfymråvaror men bara begränsat med vatten.
Ämnet finns i två spegelbildsformer som kan ge olika sensoriska nyanser. Lavendel och flera blomoljor förknippas främst med den ena formen, medan korianderfrö är en tydlig källa till den andra. Råvarans övriga beståndsdelar påverkar sedan helheten, så två linaloolrika oljor kan ändå dofta mycket olika.
I formulering fungerar linalool som en brygga mellan doftfamiljer. Det kan mjuka upp citrus, ge luft åt örter och föra samman blommor med ljust trä. Det skiljer sig från terpenkolväten som limonen och alfa-pinen genom sin alkoholgrupp och sin mjukare doftprofil. Linalool är samtidigt ett deklarationspliktigt doftallergen, så mängden behöver räknas från alla oljor och parfymmaterial i receptet.
Så doftar linalool
Linalool har en frisk, ren blommighet som brukar föra tankarna till lavendel, liljekonvalj och nyutslagna blommor. Öppningen är lätt citrusaktig och grön, men utan den tydliga skalbeska som präglar limonenrika citrusoljor. Efter en stund blir doften mjukare och mer sammanhållen. En svagt träig, nästan rosenträlik ton håller kvar blomkänslan utan att göra den tung eller söt.
Spegelbildsformerna ger olika sensoriska tyngdpunkter. (R)-(−)-linalool beskrivs vanligen som mer lavendellik, träig och frisk. (S)-(+)-linalool är sötare, mer blommig och något grönare, med en ton som kan påminna om petitgrain eller korianderfrö. Skillnaden är tydligast när formerna bedöms var för sig. I en eterisk olja vävs de in i dussintals andra ämnen och upplevelsen blir mer nyanserad.
Det rena ämnet är inte en komplett lavendel- eller blomdoft. Dess stora styrka ligger i hur det binder samman en komposition. I ett citrusackord kan det runda av toppen och skapa en mjukare övergång till hjärtat. I örtiga blandningar lyfter det fram en ren aromatisk sida, medan kombinationer med trä, hartser och kryddor får mer luft. Linalool har därför en större roll än dess egen doft: det hjälper andra noter att mötas utan att skarvarna känns hårda.
En linaloolrik naturprodukt kan ändå vara varm och kryddig, sval och örtig eller tydligt citrusfrisk. Korianderfröolja innehåller mycket linalool men behåller sin kryddiga rundhet. Bergamottmynta kombinerar linalool med stora mängder linalylacetat och blir mjuk, örtig och lavendellik. Rosenträ upplevs i stället blommigt träigt. Procentsatsen säger alltså hur viktig molekylen är i råvaran, men resten av profilen avgör vilket uttryck den får.
Linalool i eteriska oljor
Linalool förekommer i många växter, men följande oljor visar särskilt tydligt hur ämnet kan bära eller forma en naturlig doftprofil. Rangordningen utgår från typiska nivåer och linalools betydelse i helheten, inte från ett enskilt parti.
Rosenträolja från Aniba rosodora innehåller typiskt omkring 76–85 procent linalool. Det gör molekylen till oljans tydliga doftstomme. Resultatet är blommigt och mjukt träigt med en ren citrusfrisk öppning. Rosenträ är därför en användbar sensorisk referens när du vill lära dig linalools grundkaraktär i en naturlig råvara.
Korianderolja från frö innehåller ofta omkring 60–80 procent linalool, huvudsakligen (S)-formen. Fröoljan är rundare och kryddigare än rosenträ och visar hur samma molekyl kan få ett varmare uttryck. I en blandning fungerar den därför både som blommig sammanbindare och som en mjuk kryddnot. Den ska inte förväxlas med olja från korianderblad, vars aldehydrika profil doftar helt annorlunda.
Bergamottmyntaolja från Mentha citrata har ofta linalool som huvudkomponent, vanligen omkring 30–45 procent men med betydligt bredare naturlig variation. Tillsammans med linalylacetat skapar det en sval, mjuk och lavendellik mynta utan pepparmyntans mentolkyla. Den passar därför naturligt mellan örtiga, blommiga och lätta citrusnoter. Oljan visar också hur ett alkohol–ester-par kan bygga en hel doftprofil.
Lavendelolja från Lavandula angustifolia ligger normalt omkring 20–43 procent linalool. Linalool ger den friska, aromatiska blomtonen, medan linalylacetat gör helheten mjukare och rundare. Balansen mellan dessa båda ämnen, tillsammans med bland annat ocimener, terpinen-4-ol och lavandulylacetat, avgör om lavendeln känns lätt, örtig eller mer fyllig.
Bergamottolja innehåller ofta omkring 2–20 procent linalool. Här är halten lägre, men ämnet har fortfarande en tydlig sensorisk uppgift: det för samman limonenets friska citrus med linalylacetatets mjuka blommighet. I formulering ger det en mindre spetsig öppning och en smidigare övergång till hjärtnoter. Det bidrar till att bergamott känns rundare och mer parfymmässig än många andra kallpressade citrusoljor.
Nivåerna varierar med art, kemotyp, växtplats, skörd och framställning. Skillnaden förändrar både doften och hur mycket linalool som förs in i receptet. För formulering och märkning räknas därför den totala mängden från samtliga råvaror, medan intervallen ovan främst hjälper dig att förstå vilken roll ämnet brukar ha i respektive olja.
Att arbeta med linalool i formulering
Linalool löser sig väl i eteriska oljor, vegetabiliska oljor och alkohol men bara sparsamt i vatten. I ett vattenfritt serum eller en oljebaserad parfym går det därför enkelt in i doftfasen. I ansiktsvatten, duschgel och andra vattenrika produkter krävs ett solubiliserings- eller emulgeringssystem som passar hela blandningen. Ett grumligt prov, ringar på ytan eller doft som samlas i droppar visar att systemet inte håller ämnet jämnt fördelat.
Som doftmaterial ligger linalool mellan den snabbaste citrustoppen och tyngre hjärt- eller basnoter. Det märks tidigt men har mer kropp än de lättaste monoterpenkolvätena. Den egenskapen gör det särskilt användbart när en blandning känns vass, tunn eller uppdelad. Utvärdera alltid i den verkliga basen: fett, alkohol, tensider och emulgatorer förändrar både spridning och hur länge blomtonen upplevs.
I tvål och rengöring
Kallrörd tvål utsätter doftblandningen för hög alkalinitet, värme och en lång härdning. Linalools ljusa topp kan då bli mindre framträdande, samtidigt som mer stabila delar av den eteriska oljan tar större plats. Tillsätt doftfasen så sent processen tillåter, gör ett litet prov och bedöm den färdighärdade tvålen – inte bara smeten. I flytande rengöring behöver även tensidsystemets solubilisering och produktens pH kontrolleras.
I hudvård och naturlig parfym
I emulsioner kan linalool ge en ren, lätt blommighet utan att doften blir tung. I naturlig parfym knyter det effektivt samman citrus, örter, blommor och ljust trä. Användningen styrs ändå av hela doftmaterialets dokumentation och produktens användningsområde.
Skydda råvaran från luft, värme och ljus. Arbeta med väl tillslutna flaskor och undvik onödigt stora luftvolymer i en nästan tom behållare. En liten flaska som fylls från ett större lager kan ge bättre vardagshantering än att öppna huvudbehållaren vid varje formulering.
Kemiska egenskaper för linalool
| Egenskap | Beskrivning |
| Namn | Linalool; linalol; linalylalkohol; β-linalool |
| Ämnesklass | Monoterpenoid; acyklisk monoterpenalkohol |
| IUPAC-namn | 3,7-dimethylocta-1,6-dien-3-ol |
| Molekylformel | C10H18O |
| Molmassa | 154,25 g/mol |
| CAS-nummer | 78-70-6 för linalool utan specificerad enantiomer; 126-91-0 för (R)-(−); 126-90-9 för (S)-(+) |
| EG-nummer | 201-134-4 för linalool; 204-810-7 för (S)-(+)-linalool |
| PubChem CID | 6549; 443158 för (R)-(−); 67179 för (S)-(+) |
| SMILES | CC(=CCCC(C)(C=C)O)C utan specificerad stereokemi |
| InChIKey | CDOSHBSSFJOMGT-UHFFFAOYSA-N utan specificerad stereokemi |
| Stereokemi | Ett stereogent centrum vid kol 3; förekommer som (R)- och (S)-linalool samt racemat |
| Aggregationstillstånd | Färglös vätska vid rumstemperatur |
| Kokpunkt | Cirka 198,6 °C vid normalt atmosfärstryck |
| Densitet | Cirka 0,870 g/cm³ vid 15 °C |
| Ångtryck | Cirka 21 Pa vid 25 °C |
| Vattenlöslighet | Cirka 1,59 mg/ml vid 25 °C |
| logP | Cirka 2,97 |
Säkerhet, oxidation och märkning
Färskt linalool har betydligt lägre sensibiliserande potential än oxiderat linalool. När molekylen utsätts för luft bildas bland annat linaloolhydroperoxider, och just dessa oxidationsprodukter är viktiga kontaktallergen. I försök var rent linalool inte sensibiliserande i samma modell där luftoxiderat material och isolerade hydroperoxider gav tydliga reaktioner. Förvaring är därför en faktisk del av säkerhetsarbetet, inte bara en fråga om att bevara doften.
Håll linalool och linaloolrika oljor svalt, mörkt och tätt förslutna. Kassera eller utred en råvara som har blivit tydligt skarpare, hartsigare eller på annat sätt avviker från sin normala profil. Antioxidant kan bromsa en pågående oxidation men återställer inte material där oxidationsprodukter redan har bildats.
Linalool ska anges separat i kosmetikans ingrediensförteckning när den sammanlagda halten överstiger 0,001 procent i produkter som lämnas kvar på hud eller hår och 0,01 procent i produkter som sköljs av. Mängden ska summeras från alla eteriska oljor, parfymblandningar och andra ingredienser i receptet. Märkningsgränsen är en informationsgräns; den ersätter inte säkerhetsbedömningen av den färdiga produkten.
Detta innehåll är endast i utbildningssyfte. Informationen som ges är tagen från forskning som samlats in från externa källor.






