Gör egna macerat – örtutdrag i olja steg för steg

Välj växt efter den hudvård du vill göra

Utgå från hur du vill använda den färdiga oljan när du väljer ört. Till en kroppsolja eller salva för torr, stram hud är ringblomma ett bra första val. Den används traditionellt för sin lugnande verkan, och de torkade kronbladen är lätta att hantera genom hela beredningen.

För att kunna använda örten i en olja eller salva låter du den först dra i den olja du har valt. Under tiden överförs en del av växtens innehåll till oljan. Det är de fettlösliga ämnena, alltså de som löser sig i fett, som kan följa med på det här sättet. Arbetssättet kallas macerering. När du sedan silar bort växtdelarna finns de utlösta ämnena kvar, så att huden kan smörjas med oljan utan att blommor och blad behöver ingå i den färdiga hudvården.

Andra ämnen i samma växt löser sig bättre i vatten och tas därför till vara med en annan beredning, exempelvis en glycerit med glycerin och vatten. Vilken vätska du använder påverkar alltså vad du får ut av örten. Ringblomma, kamomill, lavendel och johannesört används alla till oljeutdrag; välj mellan dem efter användningen och vilken råvaruform du vill arbeta med.

Gör gärna den första satsen med en enda ört. Då blir det lättare att lära känna råvaran och märka hur utdraget fungerar på huden. Ringblomman kan beredas med eller utan uppvärmning, medan torkad kamomill, lavendel och johannesört har en gemensam kall arbetsgång med egna mängdangivelser. Färsk johannesört har en separat beredning, där även fukten från växten tas om hand.

Kontrollera både art och växtdel när du köper eller plockar råvaran, eftersom liknande svenska namn kan avse olika växter. Ringblomma och kamomill tillhör de korgblommiga växterna och ska undvikas om du har känd allergi mot dem eller andra växter i den familjen.

Färska eller torkade växter – vad blir skillnaden?

Den största praktiska skillnaden är vattnet i växten. När en ört har torkats har merparten av vattnet redan försvunnit, vilket gör den enklare att hantera i olja. Färska blad, blommor och stjälkar innehåller däremot fortfarande fukt även när ytan känns torr. En del av den kan frigöras under dragningen, så du behöver anpassa både förberedelserna och hur oljan skiljs från växtresterna efteråt.

Torkning påverkar också växtens innehåll och därmed vilka ämnen som finns kvar när oljan tillsätts. Du kan till exempel göra johannesörtsolja av både torkad ört och nyplockade toppar. Välj den råvaruform du har tillgång till och följ dess mängder och arbetsgång.

Om du torkar egna örter behöver även tjockare blomdelar hinna bli torra inuti; en torr yta räcker inte. Till ringblomsberedningen används därför lösa, genomtorra kronblad utan den tjockare mittdelen. Använd inte råvara som känns fuktig, luktar unket eller visar tecken på mögel.

Kall eller varm beredning är ett separat val

Färskt och torkat beskriver växtens skick, medan kallt och varmt beskriver temperaturen under dragningen. Torkad ringblomma kan få dra länge i rumstemperatur eller kortare tid i ett milt vattenbad. Färsk johannesört bereds här utan uppvärmning och med den hantering av fukt som beskrivs ovan.

Välj basoljan efter vad du vill använda maceratet till

Örten bidrar med sitt innehåll, men det är basoljan som till stor del avgör hur maceratet känns när du smörjer med det. Basolja, eller bärarolja, är den olja växten får dra i. Den finns kvar efter silningen och ger både mjukgöring och ett fettlager som hjälper huden att behålla fukt. Till ansiktet kanske du föredrar en lätt olja som går att fördela tunt, medan du till massage vill ha mer glid under händerna.

Eftersom oljan ska stå med örterna en tid, eller värmas under beredningen, behöver du också tänka på hur lätt den försämras. Olja som reagerar med syre bryts gradvis ner och blir till slut härsken. Det kallas oxidation och går snabbare med värme, ljus och kontakt med luft. Använd därför en fräsch olja och välj förvaring som skyddar den under arbetet.

I den kalla ringblomsberedningen kan du byta de 100 g solrosolja mot samma vikt mandelolja, jojoba eller MCT. Behåll mängden torkade kronblad och följ samma arbetsgång, inklusive kontrollen att oljan täcker växten. Till kamomill, lavendel och johannesört följer du de oljeval och mängder som står i respektive beredning.

Om salvan eller kroppssmöret ska innehålla flera oljor räcker det att göra maceratet i en av dem. De övriga tillsätter du när du blandar själva hudvårdsprodukten. Då kan du behålla receptets fettblandning och justera hur produkten känns utan att alla oljor behöver stå med örterna under dragningen.

Ta fram utrustningen och förbered arbetsplatsen

När du har valt ört och metod kan du ta fram kärl som passar hela arbetsgången. Torkade örter som ska dra utan uppvärmning kan stå i en glasburk med lock. Till vattenbadet behövs däremot en bägare som är avsedd att värmas och en termometer som kan mäta i oljan. Alla kärl och redskap behöver vara rena och helt torra, så att du inte tillför vatten eller smuts när råvarorna blandas.

En vanlig köksvåg som visar hela gram räcker till beredningarnas större mängder. Där mängden anges i milliliter eller deciliter använder du i stället ett graderat mått. E-vitaminet är frivilligt och kan doseras i droppar senare, så du behöver ingen precisionsvåg för att kunna följa beredningen.

• Till uppmätning och blandning: en våg, ett graderat decilitermått och en sked eller glasstav som når ner till kärlets botten. Måttet behövs till kamomill, lavendel och den torkade johannesörtens olja.
• Till kall beredning av torkade örter: en glasburk med lock. Välj 250 ml till kamomill eller lavendel, där mängden utgår från burkens volym, och ungefär 250–300 ml till ringblomma eller torkad johannesört.
• Till varm beredning: en värmetålig bägare avsedd för uppvärmning, en kastrull till vattenbadet, termometer, grytlapp och en torr tallrik att ställa bägaren på efteråt.
• Till färsk johannesört: en glasburk på ungefär 250 ml, sax, torkram och ett kaffefilter eller en tätvävd duk med gummiband till burkens öppning.
• Till silning och avhällning: en finmaskig sil, filterduk och två glaskärl. Det första samlar upp oljan vid silningen och ska kunna täckas med lock; det andra tar emot oljan när bottenskiktet har skilts av.
• Till upphällning: en tratt, flaskor med täta lock och, om du använder E-vitamin, en ren pipett.

Diska utrustningen och skölj bort rengöringsmedlet i god tid, så att allt hinner torka på en ren plats. Kontrollera särskilt lock och gängor, där små droppar lätt blir kvar. Om du använder ett desinfektionsmedel följer du dess anvisningar för materialet; även efter desinfektion behöver utrustningen vara torr innan oljan hälls i.

Till filtreringen fungerar en ren, tätvävd bomullsduk som inte luddar. Skölj ur eventuella tvättmedelsrester och använd inte sköljmedel, eftersom duken ska ligga i direkt kontakt med oljan. Låt den torka helt. Silen ger stöd åt duken, medan själva tyget fångar upp de små blomdelar som annars skulle passera genom silens maskor.

Mät upp råvarorna till ringblomsmaceratet

Till en första sats ringblomsmacerat använder du 10 g torkade ringblomskronblad och 100 g solrosolja. Det är en mängd som är lätt att röra om och sila i ett mindre kärl. Kronbladen kan ändå se ut att vara många: de väger lite och tar stor plats, så hur full burken ser ut säger inte hur mycket ört du har lagt i.

Väg både kronbladen och oljan. Då blir förhållandet mellan dem 1:10, vilket betyder en del torkad växt till tio delar olja i vikt. Du kan inte ersätta oljans 100 g med 100 ml, eftersom milliliter mäter volym och olja väger mindre än samma volym vatten.

De luftiga kronbladen behöver tid att bli genomfuktade innan du kan bedöma om oljan räcker. Rör därför igenom blandningen och kontrollera den på nytt efter en halvtimme enligt arbetsgången nedan. Finns delar fortfarande ovanför ytan tillsätter du mer olja och antecknar den extra vikten. Undvik att pressa ihop kronbladen för att få plats, eftersom oljan då får svårare att komma åt inne i klumpen.

Startvikten 110 g omfattar även kronbladen som senare silas bort. Dessutom stannar lite olja i växten, filtret och bottensatsen. Den mängd du kan fylla flaskorna med blir därför mindre än startblandningen och behöver vägas efter silning och avhällning. Det är slutvikten som används till E-vitamindoseringen och när maceratet vägs in i hudvården.

Bered torkad ringblomma med tid eller mild värme

Med den kalla metoden får ringblomman dra i rumstemperatur medan du fördelar om oljan i burken en gång om dagen. Det mesta av arbetet är alltså väntan. Ett milt vattenbad förkortar dragningen genom att värmen hjälper ämnena att överföras från kronbladen till oljan, men kräver i stället att du håller uppsikt över temperatur och vattennivå.

Med båda metoderna får oljan stå till nästa dag efter silningen. Det ger de finaste partiklarna tid att samlas på botten innan oljan hälls av och tappas upp.

Båda alternativen gäller torkade ringblomskronblad. Kamomill, lavendel och johannesört bereds enligt sina egna arbetsgångar längre ner. Följ tiden för den valda metoden även om oljan ändrar färg tidigare.

Börja med att väga och genomfukta kronbladen

De första momenten är gemensamma. Använd glasburken med lock till den kalla metoden eller den värmetåliga bägaren till vattenbadet, så kan blandningen stanna i samma kärl under hela dragningen.

1. Väg upp kronbladen. Ställ det tomma, torra kärlet på vågen och nollställ. Lägg i 10 g kronblad och dela försiktigt eventuella klumpar med fingrarna eller en torr sked. Behåll kronbladen som små delar i stället för att mala dem till pulver, som är svårt att filtrera bort.
2. Tillsätt oljan. Nollställ vågen igen och häll i 100 g solrosolja. Har du valt mandelolja, jojoba eller MCT till den kalla metoden väger du i stället upp 100 g av den oljan. Rör långsamt från botten så att oljan kommer åt mellan kronbladen och instängd luft kan stiga till ytan.
3. Låt blandningen stå en halvtimme. Rör därefter om igen och för ner kronblad som har fastnat på kärlets insida. När inga torra klumpar finns kvar och växtdelarna ligger under oljans yta är blandningen redo. Behövs mer olja tillsätter du den nu och antecknar den extra vikten.

När kronbladen är genomfuktade väljer du om burken ska stå i rumstemperatur eller om bägaren ska värmas i vattenbad.

Kall metod: låt oljan dra i en sluten burk

Sätt på locket och märk burken med växt, basolja, vikter och startdatum. Förvara den i ett mörkt skåp där temperaturen ligger jämnt kring 20–25 °C. Ett soligt fönster ger både starkt ljus och större temperatursvängningar, vilket belastar oljan under den långa dragningen.

Vänd den stängda burken lugnt några gånger varje dag. Rörelsen hjälper oljan att komma i kontakt med alla kronblad. Om delar fastnar ovanför oljeytan öppnar du burken och för ner dem med ett rent, torrt redskap innan locket sätts tillbaka.

Efter fyra veckor silar du bort kronbladen och låter oljan stå under lock till nästa dag. Då hinner de små partiklar som passerat filtret sjunka, så att du kan hälla av oljan utan att få med grumset och väga den färdiga mängden.

Varm metod: håll oljan vid 40–50 °C

Ett vattenbad värmer bägaren indirekt och gör temperaturen lättare att styra än om oljan står direkt på en spisplatta. Ställ bägaren stadigt i en kastrull och tillsätt svalt eller ljummet vatten runt den. Vattnet ska nå upp längs bägarens utsida utan att få den att flyta, och nivån ska ligga väl under kanten.

Värm långsamt på låg effekt och placera termometerns givare i oljan, utan att låta den vila mot bägarens botten. Det är oljans temperatur du behöver känna till, inte badvattnets eller glasets. När oljan når 40 °C börjar du ta tid och håller den sedan mellan 40 och 50 °C i fyra timmar. Rör försiktigt då och då så att värmen och oljan fördelas mellan kronbladen.

Reglera värmen efter termometern och flytta kastrullen från plattan om oljan börjar bli för varm. Stiger den över 50 °C låter du temperaturen sjunka innan du fortsätter; räkna de fyra timmarna som tid inom det angivna intervallet. Badet ska inte koka och bägaren ska inte vara lufttätt försluten. Den milda uppvärmningen ska hjälpa utdragningen utan att utsätta oljan för onödigt hög värme.

Vatten avdunstar under arbetet, så kontrollera nivån och fyll vid behov på med ljummet vatten längs kastrullens sida. Håll nivån väl under bägarens kant och undvik stänk ner i oljan. Lämna inte uppvärmningen utan uppsikt. När tiden har gått stänger du av värmen, lyfter ur bägaren med grytlapp och torkar utsidan innan den ställs på den torra tallriken.

Låt bägaren svalna tills den kan hanteras utan risk för brännskada. Följ sedan arbetsgången för silning och avhällning: kronbladen silas bort, oljan står under lock till nästa dag och hälls därefter av från bottensatsen. Du får då en färdig olja att väga och tappa på flaska.

Gör macerat med kamomill, lavendel eller torkad johannesört

De här torkade örterna får dra utan uppvärmning i en sluten burk. Du gör en sats med en ört åt gången och låter den stå i fyra veckor. Mängden mäts däremot på olika sätt: de hela kamomillblommorna och de små lavendelblommorna läggs löst i ett volymmått, medan den hackade johannesörten vägs. Välj först råvara och mängder nedan och följ sedan de gemensamma arbetsstegen.

Kamomill eller lavendel – mät upp blommorna löst

Använd hela, genomtorra kamomillblomhuvuden eller torkade lavendelblommor. Mät upp 1¼ dl genom att lägga blommorna löst i måttet, utan att trycka ner dem, och för över dem till en ren, torr glasburk på 250 ml. De fyller då ungefär halva burken. Behåll blommorna hela i stället för att mala dem, så blir de lättare att sila bort när oljan har dragit färdigt.

Välj solrosolja för en lättare kroppsolja eller mandelolja för ett fylligare massageglid, förutsatt att du inte har mandelallergi. Oljemängden bestäms av det lediga utrymmet runt blommorna och av att alla delar behöver täckas. Vill du kunna upprepa satsen mer noggrant kan du väga de löst uppmätta blommorna och oljan och spara vikterna tillsammans med råvarans namn.

Torkad johannesört – väg örten och mät oljan

Den torkade, hackade johannesörten är redan finfördelad och kan vägas direkt i en ren, torr glasburk på ungefär 250–300 ml. Du behöver inte klippa den eller låta den ligga framme och sloka som de färska topparna. Kontrollera bara att råvaran är genomtorr innan oljan tillsätts.

Mät olivoljan i ett graderat mått i stället för att väga upp 140 g, annars blir oljemängden en annan än i beredningen. Olivoljan ger en fyllig, mjukgörande bas till hudolja eller salva. Den färska johannesörten har andra mängder och förberedelser och ska inte bytas in i samma sats.

Låt den valda örten dra i fyra veckor

1. Blanda ört och olja. Mät upp enligt den tabell som gäller din ört. Rör från botten med ett rent, torrt redskap så att oljan kommer åt mellan växtdelarna och luftfickor försvinner. Kamomillens hela blomhuvuden kan hålla kvar luft; vänd runt dem varsamt i oljan så att den når in mellan blomdelarna.
2. Kontrollera täckningen efter en halvtimme. Rör igen och för ner delar som fastnat ovanför oljan. Finns torra klumpar delar du dem försiktigt. Tillsätt mer olja vid behov så att växtmaterialet är täckt, och anteckna hur mycket du lägger till.
3. Sätt på lock och låt dra. Märk burken med ört, basolja, mängder och datum. Ställ den mörkt vid jämn rumstemperatur, ungefär 20–25 °C, i fyra veckor. Vänd den stängda burken lugnt varje dag. För ner växtdelar som har fastnat ovanför oljeytan med ett rent, torrt redskap.
4. Sila och låt partiklarna sjunka. Låt oljan rinna genom en fin filterduk och pressa de avrunna örterna försiktigt med en sked. Om små blomdelar passerar duken filtrerar du igen. Låt oljan stå mörkt under lock till nästa dag och häll av den utan att få med bottensatsen enligt de gemensamma stegen för silning och avhällning.
5. Väg slutmängden och fyll flaskorna. Väg oljan som finns kvar efter avhällningen; det är den mängden som används om du vill tillsätta E-vitamin enligt doseringen nedan. Häll därefter upp i rena, torra flaskor och märk dem med innehåll och datum. Förvara svalt och mörkt. Någon ytterligare väntetid behövs inte innan oljan används i hudvård.

Undvik stark sol och intensiv UV-exponering på hud där du har använt johannesörtsmaceratet; försiktigheten gäller även när örten var torkad från början.

Gör ett macerat med färsk johannesört

Johannesörtsolja är ett traditionellt oljeutdrag som du kan göra av en egen skörd. Till färskberedningen används blommande toppar av Hypericum perforatum: stjälkarnas övre, mjuka delar med blommor, knoppar och blad. Lämna de grova stjälkarna kvar och plocka bara där du säkert kan identifiera arten, på en ren och obesprutad plats. Prydnadsväxter som kallas johannesört kan tillhöra andra arter och ska inte användas som ersättning.

Med färsk johannesört behöver både växtrester och frigjort vatten skiljas från oljan. Räkna med två veckors dragning och ytterligare ett till två dygn efter silningen, då partiklar och vätska får samlas i botten. Oljan ovanför hälls sedan av till ett nytt kärl.

Förbered blommande toppar och olja

Vänta med skörden tills dagg och regn har torkat bort, så att du inte får med onödigt vatten från växtens yta. Sortera bort skadade delar och bred ut topparna tunt på en ren torkram. Efter några timmar luftigt i skuggan har de förlorat en del fukt och blivit mjukare, vilket brukar beskrivas som att de har slokat. De ska fortfarande vara färska och böjliga, inte genomtorra och spröda, när oljan tillsätts.

Mängden utgår från hur mycket plats de hela topparna tar i burken. Lägg dem därför löst i burken före klippningen; finfördelade bitar packas tätare och skulle ge en annan mängd växt. Anteckna även vikten, så kan du jämföra hur mycket färsk växt du har använt i olika satser.

Välj solrosolja om du vill att den färdiga hudoljan ska vara lätt att fördela tunt, eller olivolja för en fylligare oljekänsla. Båda ger en mjukgörande bas. Mängden bestäms av att de klippta topparna ska vara täckta när oljan har rörts igenom.

Låt dra utan uppvärmning i två veckor

1. Mät upp och väg topparna. Ställ den tomma, torra burken på vågen och nollställ. Lägg i hela toppar enligt tabellen och anteckna vikten. Klipp dem sedan i kortare bitar i burken, så att oljan lättare kommer åt runt de mjuka växtdelarna. När bitarna sjunker ihop behåller du samma mängd växt; fyller du på med fler toppar ändrar du proportionen till oljan.
2. Häll på olja och rör om. Nollställ vågen igen och tillsätt olja tills växtdelarna täcks. Rör från botten så att luftfickor försvinner och oljan kommer åt mellan bitarna. Kontrollera täckningen igen och anteckna oljans vikt.
3. Täck burkens öppning. Fäst ett kaffefilter eller en tätvävd duk med gummiband. Skyddet håller damm och insekter borta samtidigt som fukt kan avdunsta; använd därför inte ett tätt lock under själva dragningen.
4. Låt dra i två veckor. Märk burken med innehåll, vikter och startdatum. Ställ den skuggigt vid jämn rumstemperatur, bort från spis och element, så att basoljan skyddas från starkt ljus och värme. Rör dagligen med ett rent, torrt redskap och för ner delar som fastnat ovanför oljan. Tillsätt vid behov mer olja så att växten förblir täckt, och anteckna den extra vikten. Sätt tillbaka skyddet efteråt; den täckta burken ska röras om, inte vändas upp och ner.
5. Sila och skilj bort bottenskiktet. Efter två veckor silas växten bort och oljan får stå under lock i ett till två dygn. Häll sedan försiktigt över oljan i ett nytt kärl utan att få med de partiklar och den vätska som har samlats i botten. Följ anvisningarna för silning och avhällning innan du väger slutmängden, tillsätter E-vitamin om du vill och fyller flaskorna.

Behåll samma växtmaterial under hela dragningen. Lägger du i nya blommor efter hand tillför du mer vatten och får en blandning där växtdelarna har dragit olika länge.

Johannesört kan öka hudens ljuskänslighet. Undvik stark sol och annan intensiv UV-exponering på hud där oljan används. Rådet gäller även ett utdrag som har beretts i skugga. Du hittar motsvarande användningsråd i EMA:s monografi om johannesört.

Sila bort örterna och skilj oljan från bottensatsen

Efter dragningen ska växtdelarna bort, men de har olika storlek och fångas inte alltid upp på en gång. Därför gör du arbetet i två steg: först filtrerar du oljan genom en duk, sedan låter du den stå så att de finaste partiklarna kan sjunka. Med färsk johannesört behövs det sista momentet även för att skilja bort vatten som har frigjorts ur växten.

Filtrera genom duk och låt örterna rinna av

Ställ en finmaskig sil över ett rent, torrt kärl och lägg filterduken i silen. Häll över blandningen och låt oljan rinna igenom av sig själv. När torkade örter har droppat av kan du trycka försiktigt med baksidan av en ren, torr sked för att få ut lite mer olja. Färska johannesörttoppar får däremot främst självrinna, eftersom hård pressning för med mer växtsaft och små partiklar som sedan behöver skiljas bort.

Om synliga blomdelar fortfarande svävar i oljan filtrerar du en gång till genom en finare duk eller ett pappersfilter avsett för livsmedel. Ett kaffefilter kan fånga små partiklar, men oljan passerar långsamt och en del stannar i pappret. Låt den få tid att rinna igenom och byt filter om det täpps igen. Späd inte med vatten för att öka flödet, eftersom vattnet då följer med in i oljan.

Låt oljan stå och skilj bort bottenskiktet

Sätt lock på kärlet med den silade oljan och ställ det ostört och mörkt. Utdrag av torkade örter står till nästa dag, medan oljan från färsk johannesört får ett till två dygn. Fina växtpartiklar sjunker då mot botten. Vatten som har följt med från den färska växten kan samla sig under oljan, ibland tillsammans med grumset.

Ställ det andra, tomma kärlet på vågen och nollställ. Lyft sedan försiktigt kärlet med oljan utan att först röra om, och häll långsamt över det övre oljelagret. Sluta hälla innan bottenskiktet följer med mot kanten. Lämna hellre lite olja kvar tillsammans med grumset än att försöka få med den sista droppen. Om skikten blandas när du lyfter kärlet ställer du ner det igen och väntar tills de har skilts åt.

Kassera satsen vid mögel, ny sur eller jästaktig lukt eller bubblor som fortsätter att bildas när blandningen står stilla. Kassera även om vatten förblir utspritt som droppar i oljan och inte går att skilja bort.

Läs av slutvikten och anteckna hur mycket olja du fått ut. När oljan är avsvalnad, filtrerad och avhälld återstår bara valfri tillsats av E-vitamin och upphällning i flaskor. Maceratet behöver ingen mognadstid efter dessa moment, utan kan användas direkt i hudvården.

Tillsätt E-vitamin och förvara maceratet rätt

E-vitamin är en antioxidant som bromsar oljans reaktion med syre och därmed motverkar härskning. Du kan tillsätta det när maceratet har svalnat och är färdigsilat och avhällt. Tillsatsen är valfri och kan vara särskilt användbar till en mer oxidationskänslig bas som kallpressad solrosolja.

Av vår E-vitaminprodukt använder du cirka 1 droppe per 10 g färdigt macerat. Det motsvarar ungefär 0,5 %, i den lägre delen av produktens rekommenderade dosering på 0,5–1 %. Använd slutvikten som du nyss har vägt, så att du bara doserar till den olja som faktiskt finns kvar efter filtrering och avhällning.

Droppa E-vitaminet i den svala oljan och rör tills det är jämnt fördelat. Antalet droppar är en uppskattning, eftersom pipetter ger olika stora droppar; gramvärdena finns för dig som föredrar att väga. Doseringen avser vår färdiga E-vitaminråvara. Använder du en annan produkt behöver du följa dess doseringsanvisning.

E-vitamin bromsar oxidation men hindrar inte tillväxt av bakterier, jäst eller mögel. Arbeta därför med rena, torra redskap och skilj bort vattnet från färsk växt före upphällningen.

Tappa upp och förvara svalt och mörkt

Välj rena, torra flaskor som passar mängden du har fått ut, så att det inte blir onödigt mycket luft ovanför oljan. Mörkt glas skyddar mot ljus; använder du genomskinliga flaskor behöver de stå mörkt. Häll upp med tratt och sätt på lock direkt. Lägg inte tillbaka några blommor som dekoration, eftersom växtresterna ska vara bortsilade ur den färdiga oljan.

Märk flaskan med växt, basolja och silningsdatum, och spara mängder, beredningsmetod och E-vitamintillsats i en anteckning som hör till satsen. Då kan du både följa oljans ålder och upprepa beredningen senare.

Macerat av torkade örter förvaras svalt och mörkt, medan utdraget av färsk johannesört ställs i kylskåp. Håll flaskorna väl stängda mellan användningarna och häll upp det du behöver i ett torrt kärl, i stället för att doppa ner en använd sked. Det minskar risken att föra in fukt och hudrester i den olja som ska sparas.

Hur länge ett hemgjort macerat håller beror på basoljans skick, växtens fukthalt och hanteringen under beredningen. Basoljans bäst före-datum kan därför inte föras över till den färdiga örtoljan. Gör små satser som du har användning för, särskilt med färsk växt. I ett utdrag av färsk johannesört kan små mängder vatten finnas kvar även om oljan ser klar ut; kylförvaring bromsar försämringen.

Kontrollera lukt och utseende före användning och kassera hela satsen om den luktar härsket eller jäst, visar mögel eller får synligt vatten i flaskan. Mikroorganismer kan börja växa innan lukt eller utseende förändras, så rena redskap och noggrann vattenavskiljning behövs redan under beredningen. Mer om hur vatten, råvaror och förvaring påverkar detta finns i FDA:s information om mikrobiell säkerhet.

Använd maceratet i hudolja, salva eller hudkräm

När maceratet är färdigt kan du använda det direkt som hudolja eller låta det ersätta en del av oljan i en salva, ett kroppssmör eller en hudkräm. Valet handlar främst om hur du vill fördela vården: en flytande olja är lätt att smörja över kroppen, medan en salva stannar bättre på små, torra partier.

Som hudolja för mjukgöring och fuktbevarande vård

Massera in ett tunt lager på lätt fuktig hud efter tvätt eller dusch. Oljan mjukgör hudytan och hjälper till att hålla kvar fukten. Börja med lite och fördela över huden innan du tar mer; ett tjockt lager gör framför allt ytan oljigare. I ansiktet kan några droppar även fördelas ovanpå en hudkräm när huden behöver mer mjukgöring.

Örtutdragen i dessa beredningar kan användas som hudolja utan att spädas med mer basolja. Vill du ändra hudkänslan kan du däremot blanda en liten mängd med en annan olja och prova hur den känns. För johannesörtsolja gäller dessutom att den insmorda huden inte ska utsättas för stark sol eller intensiv UV-exponering.

I salva och kroppssmör för torra partier

I en vattenfri salva ger vaxet stadga och hjälper blandningen att stanna kvar där du smörjer. Det passar exempelvis händer, nagelband och armbågar. Ett kroppssmör bygger i stället sin konsistens på fasta fetter och kan göras mjukare och lättare att fördela över större hudytor. Maceratet ingår som en del av den flytande oljan i båda produkttyperna.

Ersätt i första hand den basolja som maceratet är gjort på, med samma vikt utdrag. Om ett recept innehåller 20 g solrosolja använder du alltså 20 g ringblomsmacerat i solrosolja, inte 20 g extra utöver receptets olja. Då behåller du fettmängden och basoljans huvudsakliga egenskaper. Vax och fasta fetter får stå kvar i sina angivna mängder, eftersom de ger salvan eller kroppssmöret dess konsistens. Byter du ut en annan olja, exempelvis jojoba mot ett solrosbaserat macerat, förändrar du även produktens fettblandning och hudkänsla.

I vår ringblomssalva för torra händer ingår ringblomsolja tillsammans med mandelolja, sheasmör och bivax. Du kan ersätta receptets färdiga ringblomsolja med samma vikt av ditt eget ringblomsmacerat i solrosolja.

I en hudkräm

En hudkräm innehåller både olja och vatten. Ett emulgeringsmedel håller dem samman i en jämn blandning, och maceratet ingår bland receptets oljor och fetter, det som kallas oljefasen. Ersätt motsvarande basolja med samma vikt macerat även här, och blanda in det vid det steg där oljan skulle ha tillsatts. Följ hudkrämsreceptets vattenmängd, emulgeringsmedel och konservering, eftersom de är anpassade till hela blandningen.

Häll inte extra olja direkt i en färdig hudkrämsburk. Då ändrar du proportionerna utan att anpassa resten av innehållet, vilket kan påverka både konsistens och hållbarhet. Har du redan en hudkräm som du tycker om kan du i stället fördela några droppar macerat ovanpå den på huden.

Om maceratet inte blir som du hade tänkt

När du har provat den första satsen blir det lättare att välja till nästa. Vill du ha en mindre fyllig kroppsolja kan du ändra basoljan, medan salvans fasthet främst styrs av förhållandet mellan olja, vax och fasta fetter. Ändra en sak i taget och spara mängderna, så att en förbättring också går att upprepa.