Glyceriter – välj växter och gör egna örtutdrag till hudvård

Vad är en glycerit?

En glycerit är ett växtutdrag som görs med glycerin som lösningsmedel, ofta blandat med vatten. När växtmaterialet ligger i blandningen löses en del av dess ämnen ut i vätskan. Därefter silas blommor, blad eller rotbitar bort och det flytande utdraget används som ingrediens. Glycerinutdrag och glycerinextrakt är andra namn för samma typ av beredning. Ett extrakt med både vatten och glycerin kallas också hydroglyceriskt.

Vegetabiliskt glycerin är färglöst, trögflytande och blandar sig med vatten. I hudvård fungerar det som fuktbindare och hjälper huden att behålla en mjuk, smidig känsla. Den egenskapen finns kvar i glyceriten, tillsammans med de ämnen som har lösts ut ur växten.

Vatten och glycerin har olika uppgifter

Vattnet hjälper torkade växtdelar att svälla och gör den trögflytande glycerinblandningen lättare att fördela genom materialet. Båda vätskorna löser ut växtämnen, men i olika grad. Proportionerna påverkar därför vilka ämnen som följer med, hur lätt utdraget går att sila och hur väl det håller sig under förvaring.

Vad gör växtämnena för huden?

Slemämnen binder vatten och bildar en tunn, följsam hinna på huden. Det gör dem användbara för att mjukgöra torr hud och minska stramhet. I hårvård ger de glid som underlättar utredningen. Garvämnen fungerar på ett annat sätt: de kan binda till proteiner på hudytan och ge en tillfälligt sammandragande känsla. Sådana utdrag används bland annat i ansiktsvatten för fetare hud.

Antioxidanter hjälper till att fånga upp fria radikaler, reaktiva molekyler som kan skada hudens fetter och proteiner. Sådan oxidativ påverkan bidrar till hudens åldrande. Antioxidativa växtämnen, bland annat polyfenoler i bär och örter, används därför i hudvård för att motverka dessa nedbrytande reaktioner. Hur mycket som hamnar i en glycerit beror på växten och hur utdraget bereds. Effekten i den färdiga hudvården beror också på doseringen och övriga ingredienser.

Glyceriter passar framför allt i produkter som innehåller vatten, exempelvis geler, ansiktsvatten och hudkrämer. Till en vattenfri salva eller kroppsolja passar ett oljemacerat bättre: där har växten fått dra i olja, som blandar sig med de andra fetterna. Vår guide om växtextrakt i hudvård förklarar skillnaderna mellan dessa beredningar.

Välj örter efter vad utdraget ska tillföra

Börja med hudens eller hårets behov. Kamomill och ringblomma används i lugnande vård, medan läkemalvarot ger fuktbindning och glid. Ros och rölleka passar när du vill ha en lätt sammandragande effekt. Flera örter kan fylla samma uppgift, så det räcker ofta att välja en som passar den produkt du planerar att göra.

De nio örterna nedan finns i vårt sortiment som torkade blommor, blad eller skuren rot. Växtdelen påverkar både utdragets innehåll och förberedelserna: en tät rosenknopp behöver öppnas, medan hackade blad redan har stor kontaktyta mot vätskan.

När du provar ett utdrag i ett hudvårdsrecept, anteckna mängden och hur tillsatsen påverkar konsistensen och känslan på huden. Då kan du lättare anpassa nästa sats. Fler användningsområden och beredningssätt finns i Torkade örter A–Ö.

Gurka, frukt och bär som glyceritråvaror

Gurka är ett användbart val när målet är att återfukta och lugna hud som känns torr eller stram. Björnbär, hallon, jordgubbar och nypon har i stället en gemensam styrka som källor till antioxidanter för förebyggande ansiktsvård. De behöver inte kombineras för att fylla den uppgiften. Välj ett bärutdrag som passar receptet och råvaran du har tillgång till; en mörkare färg betyder inte automatiskt bättre effekt på huden.

Färska råvaror innehåller redan vatten som blandas med glycerinet under dragningen. I jordgubbsberedningen längre ner används därför glycerin och färsk frukt utan extra vatten, och hela fruktvikten räknas in från början. Välj frisk, oskadad råvara, tvätta och rensa den och gör små satser som passar det du ska tillverka.

Gör en glycerit steg för steg

De två beredningarna visar hur du arbetar med torkade blommor respektive färsk frukt. Välj kamomill till exempelvis en lugnande handkräm eller jordgubbar till ett bärutdrag för gel och mask. Varje sats börjar med 100 gram ingredienser, inklusive växtmaterialet, och bereds utan uppvärmning. Efter silningen blir mängden mindre, eftersom växtrester och filter håller kvar en del vätska.

Ta fram redskap och väg upp ingredienserna

Du behöver en våg som visar tiondels gram, en glasburk med tätt lock på cirka 150–200 ml, små kärl för uppvägning, en sked eller glasstav, en finmaskig sil med tät filterduk och en ren förvaringsflaska på cirka 100 ml. Ett kaffefilter kan användas för en andra, finare filtrering. Ta också fram en etikett för innehåll och datum.

Rengör arbetsytan. Diska redskap, burk och flaska, skölj bort diskmedlet och låt allt torka helt. Väg ingredienserna var för sig och nollställ vågen med det tomma kärlet på. Använd gram, inte milliliter: glycerin är tyngre än vatten och ett byte av måttenhet ändrar proportionerna.

Glycerinet utgör 80 procent av hela startblandningens vikt i båda varianterna. De återstående 20 grammen består av vatten och kamomill, eller enbart av färska jordgubbar. Kamomillen behöver det tillsatta vattnet för att svälla, medan jordgubbarna tillför sitt eget vatten.

Kamomillglycerit med torkade blommor

1. Förbered blommorna. Tryck lätt på de 5 grammen torkad kamomill med baksidan av en ren sked så att blomhuvudena öppnas. Behåll materialet grovt sönderdelat; ett fint pulver blir svårare att filtrera bort. Lägg blommorna i burken.
2. Fukta med vattnet. Häll över de 15 grammen vatten, rör om och låt blommorna svälla under lock i 30 minuter. Fördela vattnet genom hela materialet. Det ska bli fuktigt, men behöver inte ligga i ett fritt vattenlager.
3. Tillsätt glycerinet. Häll i de 80 grammen glycerin och rör noggrant, även längs botten och kanterna. Tryck försiktigt ner blommorna tills alla delar är våta och inga torra fickor återstår. Använd en smalare burk om vätskan blir för grund; tillsätt inte extra vatten.
4. Låt dra i sju dygn. Skruva på locket och märk burken med innehåll, mängder, startdatum och datum för silning. Ställ den mörkt i normal rumstemperatur, utan direkt sol eller värme från ett element. Vänd den slutna burken försiktigt varje dag så att blommorna får förnyad kontakt med vätskan. Sila efter sju dygn enligt nästa avsnitt.

Jordgubbsglycerit med färsk frukt

1. Rensa och väg frukten. Välj hela, friska jordgubbar. Skölj dem, låt rinna av och torka bort ytvattnet. Ta bort det gröna fästet och väg därefter upp 20 gram frukt. Skär i små bitar, ungefär 5–10 mm stora.
2. Blanda med glycerin. Lägg frukten i burken och tillsätt 80 gram glycerin. Rör så att alla bitar täcks av vätskan. Tillsätt inget vatten: jordgubbarna avger vätska under dragningen och blandningen blir efter hand mer lättflytande.
3. Låt dra i fyra dygn i kylskåp. Stäng burken och märk den med innehåll, mängder, startdatum och datum för silning. Förvara vid cirka 4 °C. Vänd den slutna burken försiktigt varje dag och ställ tillbaka den direkt i kylen.
4. Sila när tiden har gått. Efter fyra dygn skiljer du fruktköttet från vätskan enligt nästa avsnitt.

Dragningen kallas maceration: växtmaterialet ligger i vätskan medan ämnen löses ut. Tiderna ovan hör till just dessa två beredningar. Skuren rot och hela knoppar behöver annan bearbetning än blommor och mjuk frukt. Mängder och tider kan därför inte överföras oförändrade till alla råvaror i tabellerna.

Varför räknas hela växtvikten?

I jordgubbsreceptet ingår även fruktens vatten i de 20 gram som vägs upp. När vattnet lämnar fruktköttet och blandas med glycerinet blir vätskan tunnare, men satsens totala vikt ökar inte. Du behöver därför inte mäta jordgubbarnas vattenhalt för att följa receptet.

Extra vatten som hälls i burken förändrar däremot proportionerna. Tabellen visar vad som skulle hända om 20 gram vatten tillsattes utöver någon av de uppvägda 100-gramssatserna. Det är ett utspädningsexempel, inte ett ytterligare arbetssteg.

Extra vatten sänker alltså glycerinhalten, vilket påverkar förutsättningarna för hållbarhet. Följ därför mängderna i tabellen för den beredning du har valt, även om blandningen verkar trögflytande.

Sila och filtrera bort växtdelarna

När dragningstiden har gått lägger du en ren, tät filterduk i en finmaskig sil över ett rent uppsamlingskärl. Häll i blandningen, täck över silen och låt vätskan rinna av. Ställ jordgubbsberedningen i kylen under avrinningen. Kamomillblommorna kan pressas lätt i duken för att få ut mer vätska; låt jordgubbarna rinna av utan att pressa fruktköttet genom filtret.

Kontrollera det uppsamlade utdraget. Synliga blomsmulor eller fruktrester fångas upp genom en ny filtrering i tät duk eller kaffefilter. Glycerinrika vätskor rinner långsamt, så låt filtreringen ta tid. I en klar gel blir även små partiklar synliga, och i en sprayflaska kan de täppa till munstycket. En svag, jämn grumlighet är däremot inte samma sak som kvarvarande fruktbitar.

Väg det filtrerade utdraget, häll det i den rena, torra flaskan och förslut direkt. Anteckna växt, ingrediensvikter, startdatum, filtreringsdatum och utbyte, alltså hur många gram glycerit du fick. Fyll inte på vatten för att få tillbaka startvikten på 100 gram; då späder du ut den vätska som har blivit kvar efter silningen.

Planera hudvårdstillverkningen så att du kan använda utdraget när det är färdigsilat. Förvara det väl förslutet i kylskåp mellan filtrering och användning. Glyceriten är en koncentrerad ingrediens som ska blandas in i ett recept, inte användas outspädd som ansiktsvård. Filtreringen tar bort växtrester men avgör inte hur länge utdraget håller; för längre lagring behöver hållbarheten kontrolleras.

Använd glyceriter i hudkrämer, geler och ansiktsvatten

Välj ett hudvårdsrecept där ett vattenlösligt växtutdrag kan ingå och väg glyceriten som en del av satsen. Tillsatsen behöver rymmas inom receptets totala vikt, tillsammans med vatten, fett och övriga ingredienser. Den ska alltså räknas in när du planerar receptet, inte hällas ovanpå en redan färdig sats.

Hudkräm och lotion

En hudkräm består av en vattenfas med vatten och vattenlösliga ingredienser, och en fettfas med exempelvis oljor och växtsmör. Glyceriten hör till de vattenlösliga ingredienserna. I recept där den tillsätts efter uppvärmningen rör du ner den under avsvalningen, vid den temperatur receptet anger. Kamomill och ringblomma passar bland annat i handkrämer och kroppslotioner för torr och känslig hud.

En dosering på 2–5 procent av hudvårdsproduktens vikt kan vara en utgångspunkt i hudkräm och lotion: 2–5 gram silad glycerit i en sats på 100 gram. Vilken mängd som passar beror på utdraget och receptet. Räkna också med glycerin som tillsätts separat, eftersom en hög sammanlagd glycerinhalt kan göra produkten klibbig.

Gel, ansiktsvatten och mask

I geler och ansiktsvatten blandas glyceriten med de andra vattenlösliga ingredienserna. Ett slemrikt utdrag kan göra blandningen mer trögflytande, och syror eller salter från växten kan påverka både förtjockningsmedlet och konserveringen. Kontrollera därför konsistensen och mät pH efter inblandningen. Ett bärutdrag kan också ge tydligare färg i en genomskinlig gel än i en vit hudkräm.

Till ansiktsvatten behöver utdraget vara väl filtrerat, särskilt om flaskan har ett spraymunstycke. Anpassa mängden så att produkten känns behaglig även efter att den har torkat på huden. I en pulvermask som blandas för ett enda användningstillfälle kan glyceriten utgöra en del av blandningsvätskan. Blanda bara den mängd som behövs och kasta eventuella rester.

Räkna med glycerinet som redan följer med

Glyceriten innehåller även vatten och växtämnen, så 4 gram utdrag är inte samma sak som 4 gram rent glycerin. Tabellen visar hur du räknar ihop glycerinet från utdraget och en separat tillsats. Här antas utdraget innehålla 80 viktprocent glycerin. Det är ett räkneantagande, inte en uppmätt halt i de två beredningarna ovan.

Med båda tillsatserna blir den sammanlagda glycerinhalten 6,2 procent. Om du utelämnar det rena glycerinet blir den i stället cirka 3,2 procent, och övriga ingredienser behöver väga 96 gram för att satsen fortfarande ska bli 100 gram. Använd extraktets angivna glycerinhalt när en sådan finns; för ett eget utdrag utan analys blir beräkningen en uppskattning.

Tillsätt inte glycerit direkt i en burk färdigköpt hudkräm som ska sparas. Då ändras förhållandet mellan vatten, konservering och övriga ingredienser utan att formulan har anpassats. Arbeta i stället med ett recept där utdraget ingår från början. Vår grundguide till egen hudvård förklarar hur ingrediensernas uppgifter hänger ihop.

Hållbarhet i burken och i den färdiga produkten

När är glyceriten självkonserverande?

En glycerit är självkonserverande när dess egen sammansättning hindrar mikroorganismer från att föröka sig under den avsedda lagringen, utan ett separat konserveringsmedel. Glycerin kan ge det skyddet genom att sänka vattenaktiviteten, a_w: ett mått på hur tillgängligt vattnet är för mikroorganismer. Som praktisk riktpunkt används a_w under 0,60, där tillväxt av vanliga bakterier, jäst och mögel inte förväntas.

En hög glycerinhalt sänker vattenaktiviteten, men de två måtten beskriver olika saker. Tabellen visar ungefärliga samband för rena blandningar av glycerin och vatten vid rumstemperatur.

Vid 75 viktprocent glycerin ligger referensblandningens vattenaktivitet under riktpunkten 0,60, medan den vid 70 viktprocent ligger över. Det förklarar varför några procents utspädning kan göra skillnad. I en glycerit tillkommer växtens vatten och andra ämnen, så den färdiga blandningen behöver bedömas som helhet.

De två recepten börjar med 80 gram glycerin per 100 gram ingredienser, där både växtmaterial och vatten är inräknade. Den höga andelen glycerin bidrar till låg vattenaktivitet. Efter silningen finns dock en del vätska kvar i växtresterna, och startvikterna visar inte exakt vilken sammansättning det färdiga utdraget har. Recepten innehåller inget separat konserveringsmedel och är avsedda för småsatser som används vid den planerade hudvårdstillverkningen.

Inför längre lagring behöver det färdiga extraktet kontrolleras både för vattenaktivitet och för innehåll av bakterier, jäst och mögel. Vattenaktiviteten mäts med en a_w-mätare eller av ett laboratorium; en pH-mätning visar surhetsgraden men inte hur tillgängligt vattnet är. Ett eventuellt kompletterande konserveringssystem behöver passa ingredienserna och pH-värdet och användas enligt leverantörens anvisningar.

Förvaring och hållbarhet efter inblandning

Förvara båda utdragen väl förslutna och märkta med innehåll och datum i kylskåp vid cirka 4 °C. Det gäller även kamomillen efter silningen, trots att blommorna har dragit i rumstemperatur. Kylan är ett komplement till god hygien, inte en fastställd hållbarhetstid. Även när mikroorganismer inte växer kan växtämnen förändras, så färg, doft och innehåll påverkas också av lagringen.

När några procent glycerit blandas i en hudkräm eller ett ansiktsvatten späds glycerinet kraftigt. Även om själva extraktet är mikrobiologiskt stabilt behöver den färdiga vattenhaltiga produkten sitt eget anpassade konserveringssystem. Mer om sambandet finns i vår guide om vattenaktivitet och hållbarhet i kosmetika.