Kamfen (kamferolja, rosmarinolja)
Dela denna artikel:
Kamfen är ett bicykliskt monoterpenkolväte med en torr, barrig och svagt kamferartad doft. Det förekommer i bland annat gran, tall, rosmarin, kamferträd och muskot, men är sällan råvarans största doftämne. Trots namnet är kamfen inte samma ämne som kamfer: molekylerna skiljer sig både kemiskt och praktiskt. För formuleraren är kamfen främst intressant för sin lätta skogskaraktär, sin höga flyktighet, sin kristallina form som rent ämne och sin oxidations- och brandprofil.
Vad är kamfen?
Kamfen är en torr, barrig och lätt kamferartad monoterpen som förekommer i gran, tall, rosmarin, salvia och flera kryddoljor. I ren form är ämnet kristallint nära rumstemperatur, men i en eterisk olja hålls de mindre mängderna normalt lösta av andra terpener.
Kamfen ska inte förväxlas med kamfer. Kamfen är ett syrefritt kolväte och doftar lättare, torrare och mer terpentin- eller barrlikt. Kamfer innehåller syre och är mer genomträngande, kristallisk och tydligt sval. Kamfen är också nära besläktat med alfa-pinen, men ringarnas form ger ett annat sensoriskt uttryck.
Ämnet finns i två spegelbildsformer och olika växter kan ha olika fördelning. För formuleraren är kamfen främst en del av råvarans barr-, krydd- och kamferprofil snarare än en fullständig doft på egen hand. Det kan ge torrhet åt rosmarin, stödja gran och tall och föra samman skarpa kamfernoter med lättare terpener.
Så doftar kamfen
Kamfen öppnar torrt och skarpt med ett tydligt intryck av barr, terpentin och sval kamferartad friskhet. Doften kan påminna om nyspruckna grankvistar, torr kåda och den mineraliska sidan av ett barrträdsackord. Den är mindre grön och saftig än alfa-pinen och saknar kamferns massiva, nästan kristalliska tyngd.
Som isolerat ämne är kamfen inte särskilt komplext. Det arbetar främst i toppen och det tidiga hjärtat och ger ett snabbt, rakt lyft. I liten mängd kan det förstärka känslan av skog, barr och torr örtighet utan att läsas som en egen not. När andelen blir högre kan blandningen bli kärv, terpentinlik eller tydligt läkemedelsartad.
I gran och tall omges kamfen av alfa- och beta-pinen, bornylacetat och andra barrämnen. Resultatet blir mjukare, grönare och mer naturligt skogslikt. I rosmarin binds det ihop med 1,8-cineol, kamfer och borneol, vilket ger ett torrare örtackord. I muskot möter det i stället sabinen, pinener och varma fenylpropanoider och märks mest som en frisk kontrast.
Kamfen i eteriska oljor
Kamfen förekommer i många barr- och kryddoljor, men halten skiftar med art, kemotyp, växtdel och ursprung. I tydliga barrkällor kan ämnet prägla råvaran, medan det i andra oljor främst förstärker en större doftprofil.
Granolja hydrodestillerad från unga skott och barr av Picea abies kan innehålla omkring 10 procent kamfen. Alfa-pinen, limonen, beta-pinen och bornylacetat gör doften grönare och mjukare än rent kamfen, medan kamfen bidrar med torr skärpa och en sval, lätt kamferartad kärna. Kombinationen ger ett tydligt barrackord med både frisk topp och mjukare kådig botten.
Rosmarinolja från Salvia rosmarinus, synonymt Rosmarinus officinalis, innehåller ofta omkring 3–10 procent kamfen. Greenbalances olja ångdestilleras från blommor och blad. Kamfen arbetar tillsammans med alfa-pinen, 1,8-cineol, kamfer och borneol och förstärker rosmarinens torra, barriga och kamferartade sida, särskilt i den friska toppfasen. Oljan blir därför mer örtig och mångfacetterad än ett rent kamfenackord.
Vit kamferolja från Cinnamomum camphora är en rektifierad olja som ångdestilleras från träet. Denna oljetyp domineras normalt av 1,8-cineol, limonen, p-cymen och alfa-pinen, medan kamfen ligger omkring 0,8–1 procent. Den ska inte förväxlas med orektifierade blad- eller grenoljor från samma art, där kamfenprofilen kan se annorlunda ut.
Tallbarrsolja ångdestillerad från barren av skogstall, Pinus sylvestris, innehåller vanligtvis några procent kamfen, även om andelen kan bli högre beroende på ursprung och skördetid. Alfa- och beta-pinen är normalt viktigare, medan kamfen tillför torr kamferfriskhet mellan barr, kåda och terpentin. Det ger en stramare topp ovanpå oljans mjukare och mer kådiga barrtoner.
Muskotnötsolja ångdestilleras från kärnorna av Myristica fragrans. Kamfen är vanligen en mindre komponent under 1 procent, men vissa fröoljor kan innehålla flera procent. Sabinen, alfa- och beta-pinen, limonen och myristicin väger normalt tyngre, medan kamfen främst ger ett ljust, torrt och barrigt anslag ovanpå den varma kryddprofilen.
Kamfen är alltså sällan en tillräcklig markör för att identifiera en hel olja. Det får sin sensoriska roll av ämnena runt omkring och av om råvaran domineras av barr, kamfer, cineol eller kryddiga beståndsdelar.
Att arbeta med kamfen i formulering
Rent kamfen är fast vid normal rumstemperatur och ska vägas, inte mätas i droppar. Det löser sig i oljor och många organiska doftmaterial men är praktiskt taget olösligt i vatten. I vattenbaserade produkter behövs därför ett solubiliserings- eller emulgeringssystem som är anpassat till hela doftblandningen.
Smältning och förblandning
Kristaller kan lösas i en del av oljefasen eller i en kompatibel doftbärare. Värm indirekt och så lite som behövs för att få en klar lösning. Kamfen är brandfarligt och avger brandfarlig ånga redan nära normal arbetstemperatur, så öppen låga och oskyddad direktvärme hör inte hemma i processen.
Kontrollera förblandningen efter nedkylning. En låg halt brukar hållas löst, medan en stark förspädning kan grumlas eller kristallisera när temperaturen sjunker. Märk blandningen med halt och bärare så att den kan doseras reproducerbart.
Doftbalans och produktbas
Kamfen ger främst topp och tidigt hjärta. I barrackord förstärker det torrheten hos gran och tall; i örtackord binder det ihop rosmarin, vit salviaolja, cineol och kamfer. Arbeta stegvis, eftersom mer kamfen snabbt kan göra en naturlig skogsdoft tunn, kärv och lösningsmedelslik.
I balm och vax kan den första skärpan dämpas, men kristallisation behöver följas under lagring. I alkohol utvecklas doften snabbare. I kallrörd tvål är kolvätestrukturen inte känslig för alkalisk spjälkning, men flyktighet och oxidation kan ändå förändra doften under härdningen. Bedöm därför den färdiga produkten efter full härdning, inte bara den färska smeten.
Dosering och lagring
När kamfen tillförs genom en eterisk olja doseras hela oljan, inte den enskilda molekylen. Förvara rent kamfen och kamfenrika oljor väl tillslutna, mörkt och svalt och begränsa onödigt luftutrymme.
Kemiska egenskaper för kamfen
| Egenskap | Beskrivning |
| Kanoniskt namn | Kamfen |
| Synonymer | Camphene, DL-camphene, 2,2-dimethyl-3-methylenenorbornane |
| Ämnesklass | Monoterpen |
| Funktionell grupp | Bicykliskt kolväte med exocyklisk alken |
| IUPAC-namn | 2,2-dimethyl-3-methylidenebicyclo[2.2.1]heptane |
| Molekylformel | C10H16 |
| Molmassa | 136,23 g/mol |
| CAS-nummer | 79-92-5 för den breda, stereokemiskt ospecificerade posten; 5794-03-6 för (+)-(1R,4S)-kamfen; 5794-04-7 för (−)-(1S,4R)-kamfen |
| EG-nummer | 201-234-8 för den breda posten; 227-336-2 för (+)-kamfen; 227-337-8 för (−)-kamfen |
| PubChem | CID 6616; CID 92221 för (+)-kamfen; CID 440966 för (−)-kamfen |
| SMILES | CC1(C2CCC(C2)C1=C)C |
| InChIKey | CRPUJAZIXJMDBK-UHFFFAOYSA-N |
| Stereokemi | Två stereocentra; (+)-(1R,4S)-kamfen och (−)-(1S,4R)-kamfen |
| Aggregationstillstånd | Färglöst till vitt kristallint fast ämne vid rumstemperatur |
| Smältpunkt | 46 °C enligt ICSC; variation upp till cirka 52 °C förekommer beroende på ämneskvalitet |
| Kokpunkt | Cirka 156–160 °C vid normalt atmosfärstryck |
| Densitet | Relativ densitet 0,879 vid 20 °C/4 °C för DL-formen |
| Flampunkt | Cirka 26 °C i sluten kopp |
| Ångtryck | Cirka 0,4 kPa vid 20 °C |
| Vattenlöslighet | Cirka 4 mg/l vid 20 °C |
| Fördelningskoefficient | Log Pow cirka 4,1, beräknat |
Säkerhet, oxidation och märkning
Kamfen har ingen harmoniserad EU-klassificering. Vanliga självklassificeringar anger brandfarligt fast ämne, allvarlig ögonirritation samt mycket hög giftighet för vattenlevande organismer med långtidseffekter. Brandfarliga ång-/luftblandningar kan bildas över cirka 26 °C. Smält därför utan öppen låga eller gnistkälla, med ventilation, ögonskydd och lämpliga handskar, och låt inte spill nå avlopp.
Ämnesbedömningar har inte visat att kamfen är genotoxiskt eller fototoxiskt. För hudsensibilisering har ett NESIL-värde på 7 200 µg/cm² härletts genom jämförelse med beta-pinen. Det är ett tröskelvärde för riskbedömning, inte en harmoniserad klassificering av kamfen som hudsensibiliserande. Ämnet har inte heller bedömts som PBT eller vPvB.
Kamfenens exocykliska dubbelbindning reagerar med ozon och hydroxylradikaler. Kammarstudier har bland annat identifierat formaldehyd efter ozonreaktion, och långvarig UV- eller värmebelastning minskar kamfenhalten i terpenblandningar. Förvara därför ämnet och kamfenrika oljor väl tillslutna, mörkt och svalt.
Kamfen är inte individuellt upptaget bland EU:s deklarationspliktiga doftallergener och har ingen egen ämnesspecifik IFRA-standard eller generell maxnivå. Eteriska oljor där ämnet ingår kan däremot bidra med limonen, linalool och andra märkningspliktiga ämnen. Dessa räknas samman från receptets samtliga råvaror och deklareras när respektive tröskel överskrids.
Detta innehåll är endast i utbildningssyfte. Informationen som ges är tagen från forskning som samlats in från externa källor.
