Valencen (citrusoljor som apelsin, grapefrukt)
Dela denna artikel:
Valencen är en söt och varm seskviterpen som ger citrusdoften mer djup än de snabbaste ämnena i skaloljan. Den förknippas särskilt med mogen apelsin, mandarin och grapefrukt och har samtidigt en grön, lätt träig torrhet. Ämnet är relevant för formuleraren eftersom det kan förlänga ett citrusackord utan att göra det tungt eller floralt. Det är också en viktig utgångspunkt vid biologisk och industriell framställning av nootkaton, molekylen bakom grapefruktens karakteristiska torra bitterhet.
Vad är valencen?
Valencen är en mjuk, söt och träigt citruslik sesquiterpen som förekommer i apelsin, grapefrukt och flera andra citrusfrukter. Den avdunstar långsammare än limonen och ger därför ett mer uthålligt skal-, frukt- och träintryck efter att den första saftiga toppen har försvunnit.
Den naturligt viktiga formen i citrus är (+)-valencen. Ämnet finns i flera möjliga rumsliga former, men doft- och råvarusammanhang avser normalt denna citrusbundna variant. Rätt form behöver därför anges när forskning eller mycket detaljerad råvarudata jämförs.
Valencen ska inte blandas ihop med nootkaton. Nootkaton bildas genom oxidation och får en torrare, bittrare och tydligare grapefruktkaraktär. Valencen är mjukare och mer apelsinlikt träig. För formuleraren kan valencen ge längre liv åt citrusackord och föra samman skal, frukt och trä, medan nootkaton används för den mer koncentrerade grapefruktbeskan.
Så doftar valencen
Valencen öppnar med söt apelsin och mandarin, men saknar limonens omedelbara, nästan gnistrande skalkänsla. Doften är mjukare, varmare och mer oljig. Efter den första citrusen kommer grönt skal, torrt trä och en diskret bitterhet som kan påminna om den vita delen under citrusskalet. Helheten är citrusfrisk utan att bli spritsig: den ligger närmare moget skal, varm frukt och ljust trä än nypressad citrusjuice.
Som seskviterpen avdunstar valencen långsammare än monoterpener som limonen. Därför kan den hålla kvar intrycket av riktig citrus när den allra lättaste toppen börjar blekna. Den skapar inte samma kraftiga grapefruktkaraktär som nootkaton, men ger en naturlig bro från saftigt apelsinskal till torrare trä- och skalnoter.
I en hel eterisk olja ligger valencen ofta långt under limonen i mängd men kan ändå vara sensoriskt viktig. Tillsammans med aldehyder som oktanal, dekanal och sinensal blir apelsinen saftigare och mer verklighetstrogen. Med nootkaton går profilen mot grapefrukt. Med träiga seskviterpener blir den torrare, varmare och mindre tydligt fruktig.
Valencen i eteriska oljor
Citrussort, växtdel och framställning påverkar halten kraftigt. Söt apelsin, mandarin och grapefrukt är centrala källor, men ett generellt råvarunamn räcker inte för att förutsäga doften.
Apelsinolja kallpressas från fruktskalet av Citrus sinensis och är valencens klassiska citrusmiljö. Ämnet utgör normalt bara en liten del av hela den limonendominerade skaloljan, men kan stå för en tydlig andel av dess betydligt mindre seskviterpenfraktion. Där bidrar valencen med mogen sötma, värme och ett längre, lätt träigt avslut.
Mandarinolja kallpressas från fruktskalet av Citrus reticulata och kan innehålla valencen som en mindre del av skalets doftprofil. Nivån varierar tydligt mellan sorter och hybrider. I de flesta mandarinoljor formas öppningen främst av limonen och andra lättare monoterpener. Valencen bidrar längre bak med varm, mogen citrus och ett svagt träigt djup, vilket gör mandarin rundare och mjukare än en enkel limonennot.
Grapefruktolja kallpressas från fruktskalet av Citrus × paradisi, i INCI skrivet Citrus Paradisi. Skaloljan innehåller valencen tillsammans med limonen, nootkaton och många mindre aromämnen. Valencen ger varm citrus och är en naturlig föregångare till nootkaton, men nootkaton står för den tydligaste torra och bittra grapefruktsignaturen. Sort, vävnad och fruktens tillstånd påverkar förhållandet mellan ämnena.
Clementinolja kallpressas från fruktskalet av Citrus × clementina, i INCI skrivet Citrus Clementina. Valencen är normalt en liten bakgrundskomponent jämfört med sötapelsinolja. Limonen, myrcen och skalets aldehyder formar därför den huvudsakliga doften, medan valencen bidrar med en diskret varm och lätt träig förlängning.
Cypriol- eller nagarmothaolja från Cyperus scariosus visar att valencen inte är begränsat till citrus. Beroende på växtmaterial och ursprung kan ämnet ligga från spårnivå till en tydlig del av oljans seskviterpenprofil. Där möter valencen cyperen, cyperotundon, mustakon och nootkaton och upplevs som en del av en mörk, jordig och träig profil snarare än som ren apelsin.
I citrusoljor står limonen normalt för den stora volymen, medan valencen ger karaktär i en betydligt mindre andel. Botanisk art, sort och växtdel avgör om ämnet blir en märkbar varm citrusnyans eller bara en liten del av oljans tyngre bakgrund.
Att arbeta med valencen i formulering
Valencen är lipofilt och praktiskt taget olösligt i vatten. Det blandas lätt i oljor och parfymkoncentrat, medan vattenbaserade produkter behöver en fungerande solubilisering eller emulgering. Bedöm inte bara blandningen direkt efter att du har gjort den: kontrollera även klarhet, utfällning och doft efter vila, kyla och temperaturväxling.
Citrusackord och parfym
Den mest användbara rollen är att förlänga apelsin, mandarin och grapefrukt. Valencen fyller mellanrummet mellan flyktigt skal och en torrare hjärtfas. Börja lågt i förspädning och jämför mot samma ackord utan ämnet. För mycket kan göra citrusen oljig, träig och mindre gnistrande. Tillsammans med nootkaton får du en tydligare grapefruktprofil; med sinensal och citrusaldehyder blir resultatet mer saftigt apelsinlikt.
Valencen kan också ge ett diskret citrusskimmer i trä, te, tobak och gröna kompositioner. Det fungerar då mindre som fruktnot och mer som varm rörelse mellan toppen och hjärtat. Den relativt låga flyktigheten gör ämnet användbart när limonen och andra monoterpener inte räcker hela vägen genom doftens utveckling.
Tvål, hudvård och rengöring
I tvål bidrar valencen till den varmare och tyngre delen av citrusackordet, medan de lättaste skalnoterna avtar snabbare under härdningen. Alkalitet, värme och lång lagring förändrar ändå hela doftblandningen, så bedöm resultatet i den färdiga tvålbasen. I emulsioner och rengöring behöver den oljeaktiga råvaran en fungerande solubilisering eller emulgering och läggs normalt i doftfasen enligt receptets process.
Väg dosen noggrant. När valencen tillförs genom en eterisk olja räknas hela oljans bidrag till receptet, inklusive limonen, citral, linalool och andra ämnen som kan påverka märkning eller användningsnivå.
Kemiska egenskaper för valencen
| Egenskap | Beskrivning |
| Kanoniskt namn | Valencen; strukturen nedan avser (+)-valencen |
| Synonymer | Valencene, 4βH,5α-eremophila-1(10),11-diene |
| Ämnesklass | Bicyklisk seskviterpen |
| Funktionell grupp | Kolväte, alkener |
| IUPAC-namn | (3R,4aS,5R)-4a,5-dimethyl-3-prop-1-en-2-yl-2,3,4,5,6,7-hexahydro-1H-naphthalene |
| Molekylformel | C15H24 |
| Molmassa | 204,35 g/mol |
| CAS-nummer | 4630-07-3 |
| EG-nummer | 225-047-6 |
| PubChem | CID 9855795 |
| SMILES | C[C@@H]1CCC=C2[C@]1(C[C@@H](CC2)C(=C)C)C |
| InChIKey | QEBNYNLSCGVZOH-NFAWXSAZSA-N |
| Stereokemi | (+)-Valencen: (3R,4aS,5R); den breda ämnesposten med CAS 4630-07-3 kan förekomma utan angiven isomer |
| Aggregationstillstånd | Färglös till blekgul oljig vätska |
| Kokpunkt | 123 °C vid 11 mmHg |
| Densitet | 0,914–0,919 g/ml; mätvillkor ej angivna |
| Brytningsindex | 1,498–1,508; mätvillkor ej angivna |
| Vattenlöslighet | Olösligt i vatten; lösligt i oljor |
| LogKow | > 6,5 (mätt); modellberäkningar 5,2–6,3 |
| Flampunkt | Cirka 100 °C, sluten kopp |
| Ångtryck | Cirka 0,011 mmHg vid 25 °C, uppskattat |
Säkerhet, oxidation och märkning
I ECHA:s klassificerings- och märkningsinventering är H304 den dominerande självklassificeringen för valencen som ämne: kan vara dödligt vid förtäring om det kommer ner i luftvägarna. Valencen har samtidigt varit negativt i både bakteriella mutationstester och mikrokärntest på humana blodceller. I ett humant maximeringstest observerades inga sensibiliseringsreaktioner. Ämnet saknar dessutom betydande absorption i det UV-område som förknippas med fototoxicitet och fotoallergi. Koncentrerat valencen hanteras med handskar, god ventilation och noggrann vägning.
Valencen har två dubbelbindningar och är känsligt för oxidation. Under kontrollerade enzymatiska eller katalytiska betingelser kan ämnet omvandlas till nootkatol, nootkaton och andra syreinnehållande produkter, men vanlig lagring behöver inte följa samma selektiva reaktionsväg. Förvara därför valencen och valencenrika fraktioner tätt, svalt och mörkt och begränsa onödigt luftutrymme.
Valencen är inte ett separat namngivet doftallergen i kosmetikaförordningens bilaga III. Citrusoljorna runt ämnet kan däremot bidra med exempelvis limonen, citral och linalool. Dessa räknas samman från receptets samtliga råvaror och deklareras när halten överstiger 0,001 procent i produkter som lämnas kvar på huden eller 0,01 procent i produkter som sköljs av. Vissa citrusoljor omfattas dessutom av egna deklarationsbeteckningar.
Detta innehåll är endast i utbildningssyfte. Informationen som ges är tagen från forskning som samlats in från externa källor.
