Humulen (humleolja, korianderolja)
Dela denna artikel:
Humulen är en torr, grön och träig sesquiterpen som förknippas starkt med humle men också förekommer i koriander, kryddnejlika, grönmynta och svartpeppar. Doften är mindre skarp än många monoterpener och ger i stället djup, struktur och en lätt bittert örtig karaktär. För formuleraren fungerar humulen främst som en hjärt- till basnot i naturliga råvaror. Molekylen är mycket oljelöslig, svårlöslig i vatten och kan oxideras till flera epoxider som förändrar både doft och materialets kemiska profil.
Vad är humulen?
Humulen, vanligen alfa-humulen, är en torr och grönt träig sesquiterpen som fått sitt namn från humlesläktet Humulus. Det förekommer i humle, koriander, svartpeppar, salvia och flera andra eteriska oljor. Den större molekylen avdunstar långsammare än många citrus- och barrterpener och fungerar därför som ett sammanhållande lager längre in i doften.
Alfa-humulen kallas också alfa-karyofyllen men är inte samma ämne som beta-karyofyllen. De är närbesläktade strukturformer: humulen har en stor ring, medan beta-karyofyllen har ett mer kompakt bicykliskt skelett. De förekommer ofta tillsammans men ger olika balans mellan grönt, trä, krydda och torrhet.
I humlekottarnas lupulinkörtlar samspelar humulen med myrcen, beta-karyofyllen och många mindre ämnen. Under lagring oxideras en del till humulenepoxider, vilket är en anledning till att färsk och lagrad humle luktar olika. I formulering möter man därför humulen både som egen doftbyggsten och som en del av råvarans förändring över tid.
Så doftar humulen
Alfa-humulen har en torr och träig doft med varm balsamisk ton, humlelik grönhet och mild kryddighet. Den är mindre pepprigt skarp än beta-karyofyllen och mindre tydligt barrig än alfa-pinen. I en sammansatt olja fungerar den främst som ett sammanhållande lager som ger den gröna och träiga delen större kropp och varaktighet.
I humle samspelar humulen med myrcen och karyofyllen. Myrcen bidrar med en mer flyktig, grön och kådig topp, medan humulen ger den torrare, kryddigare och mer varaktiga delen. När humulen oxideras kan humlen utveckla mer typiskt lagrade, träiga och kryddiga nyanser.
I kryddnejlika ligger humulen bakom den dominerande eugenolen och beta-karyofyllen. Det märks inte som en separat humleton men hjälper den varma krydddoften att få ett torrare träigt djup. I koriander eller mynta kan samma molekyl i stället förstärka den gröna delen och skapa en mjukare övergång mot sesquiterpenernas bas.
Som parfymmaterial passar humulen i skogs-, ört-, humle-, krydd- och torra träackord. Det är särskilt användbart när en blandning känns för blank eller citrusdominerad och behöver en naturligare, mindre söt botten. Utvärdera alltid i utspädning; humulen visar ofta sin funktion tydligare i kombination än ensamt på doftstickan.
Humulen i eteriska oljor och humle
Halten påverkas av art, sort, växtdel, mognad och destillationsmetod. Humle är den mest självklara källan, men grönmynta och koriander visar också hur kraftigt samma ämne kan variera inom en art och under växtens utveckling.
Humlekottar, Humulus lupulus, är råvaran som gett humulen dess namn. I humlens eteriska olja och flyktiga oljefraktion kan alfa-humulen vara en av de större komponenterna och i humulenrika sorter utgöra omkring en femtedel eller mer. Balansen mot myrcen och beta-karyofyllen är central för olika humlesorters gröna, kryddiga och barriga aromkaraktär.
Grönmynta, Mentha spicata, innehåller vanligen humulen som en mindre del av oljan, men vissa kemiska profiler kan vara ovanligt humulenrika. Karvon dominerar fortfarande många grönmyntsoljor. När humulen får större utrymme blir den klassiskt söta och gröna karvonprofilen torrare, träigare och mer förankrad i basen.
Korianderfröolja, Coriandrum sativum, domineras av linalool. Alfa-humulen förekommer normalt som en mindre komponent i mogen fröolja, men kan tillfälligt ligga högre tidigare under fruktens utveckling. Den lilla sesquiterpenandelen ger den ljusa korianderdoften en torrare och mer kryddig botten som blir tydligare när de lättaste toppnoterna har avdunstat.
Kryddnejlikaolja, Syzygium aromaticum, destillerad från blomknoppar innehåller alfa-humulen bakom eugenol och beta-karyofyllen, ofta omkring 1–4 procent. Den mindre sesquiterpenen bidrar med torr träighet och hjälper till att förankra kryddnejlikans mycket starka, söta och fenoliska huvudkaraktär under doftens långsamma avklingning. Bidraget märks främst som struktur, inte som en separat humleton.
Svartpepparolja, Piper nigrum, innehåller alfa-humulen i låg halt, ofta under två procent. Tillsammans med beta-karyofyllen, limonen, pinen och delta-3-karen förstärker ämnet pepparns torra, träiga kryddbotten utan att dominera den friskare, mer omedelbara öppningen. Det märks främst i det torra och uthålliga efterspelet, där det stöder beta-karyofyllens varmare kryddighet.
Ylang ylang-olja, Cananga odorata var. genuina, innehåller alfa-humulen tillsammans med beta-karyofyllen, germakren D och blommigare estrar och alkoholer. I en fullständig blomolja är humulen vanligen en mindre men återkommande sesquiterpen som ger den fylliga och söta blomdoften en torrare, träigare botten och hindrar basen från att kännas alltför mjuk.
Enbärsolja, Juniperus communis, kan innehålla alfa-humulen i låg men tydlig halt. Tillsammans med alfa-pinen, sabinen, myrcen och beta-karyofyllen bidrar ämnet till oljans torra, skogiga och lätt kryddiga botten. Den pinendominerade barr- och bärkaraktären är fortfarande oljans tydligaste uttryck, men humulen ger djup åt det långsammare efterspelet.
En råvara med humulen kan alltså vara antingen humulendominerad eller få en diskret bakgrundston från ämnet. Skillnaden beror framför allt på botanisk art, växtdel och utvecklingsstadium. Det är därför humle kan få en tydligt torr humulenkaraktär medan korianderfrö, kryddnejlika och svartpeppar fortfarande präglas starkare av andra doftämnen.
Att arbeta med humulen i formulering
Humulen är praktiskt taget olösligt i vatten men blandas med etanol, parfymråvaror och feta oljor. I vattenbaserade produkter krävs därför ett solubiliserings- eller emulgeringssystem. Den höga lipofiliciteten gör att ämnet huvudsakligen fördelas till formuleringens oljefas.
Doftmässigt ligger humulen mellan hjärt- och basnot. Det ger sällan ett stort första intryck men påverkar hur den torra gröna delen sitter kvar. Prova låga nivåer i ett barr-, krydd- eller örtackord och jämför efter ett dygn. Skillnaden märks ofta som bättre kropp och mindre sötma snarare än som en tydlig ny not.
I hudvård och parfym
I kroppsolja och balm ger humulen en lågmäld, torr botten som blir tydligare när produktens lättaste toppnoter har avdunstat. I parfym kan det binda samman humle, svartpeppar, kryddnejlika, barr och gröna örter utan att tillföra sötma. Utvärdera blandningen direkt, efter ett dygn och efter lagring; ämnets funktion märks ofta mer i ackordets form och uthållighet än som en fristående not.
I tvål och rengöring
Humulen är mindre flyktig än monoterpener som limonen men påverkas fortfarande av värme, luft och alkalisk miljö. Testa doften efter full härdning i kallrörd tvål. I rengöringsprodukter kan den torra, gröna trätonen förankra humle-, barr-, peppar- och örtackord och göra en annars skarp öppning rundare och mer uthållig.
Förvara humulenrika råvaror svalt, mörkt och väl tillslutna. Humle är särskilt känslig för lagring eftersom både humulen och andra flyktiga ämnen omvandlas. En mindre arbetsflaska och begränsad luftkontakt hjälper till att hålla doftprofilen stabil.
Kemiska egenskaper för humulen
| Egenskap | Beskrivning |
| Kanoniskt namn | Alfa-humulen |
| Vanliga synonymer | Humulen, alpha-humulene, alfa-karyofyllen |
| Ämnesklass | Monocykliskt sesquiterpenkolväte |
| Funktionell grupp | Omättat kolväte med tre kol–kol-dubbelbindningar |
| Molekylformel | C15H24 |
| Molmassa | 204,35 g/mol |
| CAS-nummer | 6753-98-6 |
| EG-nummer | 229-816-7 |
| PubChem CID | 5281520 |
| IUPAC-namn | (1E,4E,8E)-2,6,6,9-tetramethylcycloundeca-1,4,8-triene |
| Isomerisk SMILES | C/C1=C\CC(C)(C)/C=C/C/C(C)=C/CC1 |
| InChIKey | FAMPSKZZVDUYOS-HRGUGZIWSA-N |
| Stereokemi | E-konfiguration vid samtliga tre dubbelbindningar i den kanoniska formen |
| Aggregationstillstånd | Färglös till svagt gul oljig vätska vid rumstemperatur |
| Kokpunkt | 99–100 °C vid 3 mmHg; cirka 123 °C vid 10 mmHg |
| Densitet | 0,889 g/mL vid 20 °C |
| Brytningsindex | 1,503 vid 20 °C |
| Flampunkt | Cirka 90 °C i sluten kopp |
| Ångtryck | Beräknat; modellmedian cirka 0,008 mmHg vid 25 °C, med tydlig variation mellan beräkningsmodeller |
| Vattenlöslighet | Praktiskt taget olösligt i vatten; tillgängliga beräkningsmodeller ger kraftigt varierande värden och något robust experimentellt värde saknas |
| Log Kow | Beräknat 4,5 med XLogP3-AA; andra modeller ger omkring 5,74–6,12 |
| Doftkaraktär | Torr, grön, träig, humlelik, lätt jordig och milt kryddig |
Säkerhet, oxidation och märkning
Koncentrerat alfa-humulen klassificeras vanligen som hudirriterande, ögonirriterande och luftvägsirriterande: H315, H319 och H335. Klassificeringen är en självklassificering av ämnet, inte en harmoniserad post i CLP-förordningens bilaga VI. Vid hantering av isolerat humulen är skyddshandskar, ögonskydd och god ventilation därför relevanta.
De tre dubbelbindningarna gör ämnet reaktivt mot syre. Humulen kan bilda humulenepoxid I, II och III samt diepoxider och andra syreinnehållande nedbrytningsprodukter. Vid lagring av humle minskar den ursprungliga kolväteprofilen samtidigt som bland annat humulenepoxid ökar, vilket ger en torrare, kryddigare och mer lagrad arom.
Alfa-humulen ingår inte bland de individuellt deklarationspliktiga doftallergenerna i EU:s kosmetikaförordning efter ändringen genom förordning (EU) 2023/1545. IFRA:s 51:a ändring innehåller inte heller någon ämnesspecifik kvantitativ standard för CAS 6753-98-6. För en eterisk olja eller doftblandning kan användningsnivån däremot påverkas av andra begränsade beståndsdelar. Med vår IFRA-kalkylator kan en relevant maxnivå räknas om till den faktiska satsvikten.
Förvara humulenrika material svalt, mörkt och väl tillslutna. Värme, ljus och luftkontakt påskyndar förlusten av flyktiga ämnen och bildningen av oxidationsprodukter. En tydligt skarpare eller mer hartsig doft, mörkare färg eller förändrad viskositet visar att materialets profil har förändrats.
Detta innehåll är endast i utbildningssyfte. Informationen som ges är tagen från forskning som samlats in från externa källor.
